Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 28 febr. 1940 - Kina, Japan och U. S. A. Av Kuang-Fu Tsu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke själv äger, komma från Amerika. Enligt en amerikansk
tidskrift belöpte sig värdet av de varor, som under de två sista åren
exporterades från U. S. A. till Japan, sammanlagt till 528 milj.
dollars, varav 326 milj. dollars, d. v. s. 61 %, hänförde sig till
krigsmateriel. Bland Japans viktigaste importartiklar under år 1938
representerade de amerikanska leveranserna stora procentsatser, t. ex. 66 %
för bergolja, 90 % för järn och stål, 91 % för bilar och 77 % för
flygmaskiner. Utanför Amerika kan Japan knappast erhålla
motsvarande varumängder. De japanska fabrikat, som Japan i sin tur i
stora mängder exporterar till Amerika, äro däremot knappast
oumbärliga för den amerikanska befolkningen. Upphävandet av
handelsavtalet måste därför vara ett hårt slag för Japan, i synnerhet med
hänsyn till dess krig i Kina.
Amerikas sändebud i Kina, Mr Johnson, som förra vintern gjorde
en resa hem, berättade nyligen i Chungking sina intryck från
hemlandet. Under den vecka, han tillbringade i New York, mottog han
dagligen mellan hundra och hundratrettio besök, varvid alla ställde
frågor om krigsläget och undantagslöst uttryckte sina sympatier för
Kinas kamp. Och Amerikas sändebud i Japan, Mr Grew, höll i
oktober förra året efter sin återkomst från Amerika ett tal på det
amerikansk-japanska sällskapet i Tokio, däri han på det
öppenhjärtigaste sätt betonade, hurusom Japans proklamerade »New Order»
för Fjärran östern vore till förfång för Amerikas intressen, varför
U. S. A. måste skrida till en energisk motaktion för att hävda »den
öppna dörrens» politik. Som svar på Grews tal anförde Tokiopressen,
att Japan skulle respektera »den öppna dörren» och åter öppna
Jangtse för sjöfart, under förutsättning att Den nya ordningen icke
fick beröras därav. Pressen meddelade samtidigt, att Japan vore
berett att förhandla med U. S. A. om ett nytt handelsavtal, såvitt
Washingtonregeringen vore benägen därtill. I anslutning till sitt
ovannämnda tal har Grew i november vid ett samtal med
utrikesminister Nomura uppställt tre punkter: 1) respekterande av bestående
fördrag, 2) motstånd mot Den nya ordningen och 3) accepterande av
den offentliga opinionen i Amerika såsom bas för återställande av
normala förhållanden mellan de bägge länderna. Av allt att döma
härskar i Amerika en tydlig förstämning gentemot Japan. Det är
därför tvivelaktigt, om ett nytt handelsavtal kan åvägabringas, i
varje fall inom överskådlig tid.
Även ur historisk synpunkt har Amerika alltid varit Kinas vän
och Japans motståndare. I svåra situationer har Amerika städse
spelat en utslagsgivande roll i Fjärran östern. Varje gång en
rubbning av förhållandena därstädes hotat, har Amerika satt in sin makt
och stabiliserat läget. »Den öppna dörrens politik» föreslogs först av
den amerikanske utrikesministern John Hay, och den vann sitt
erkännande av stormakterna år 1899. »Den öppna dörren» betecknar
ett tillstånd, enligt vilket ett land står i lika hög grad öppet för andra
länders handel. Därigenom förebyggdes faran, att Kina skulle delas
mellan främmande makter. Tack vare U. S. A:s intervention 1915
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
