Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 28 febr. 1940 - Bakom fronten i Finland. Av Stig Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»N. N. kolonisationshem 25.12. 1939.
Min kära goda vän Fru S. Jag hälsar Er härifrån ödebygden
och tillönskar Er och Eder familj en fridfull jul. Jag önskar och ber
om Guds nådefulla beskydd åt Er, Eder man, Edra söner, Er svärson
och dotter och åt hela Finlands folk och vårt älskade fosterland.
Tusen tack för Edra gåvor, vilka voro särdeles värdefulla och
välkomna åt oss. Föregående dag sade lilla Martti och Toivo ängsligt
att varifrån få vi, mor, vantar, om vi bli evakuerade. Vi äro just på
gränsen, att också vi måste lämna vårt kära hem.
Evakueringsgränsen är på ett avstånd av 10—12 km. från oss. Genom L—by ha vandrat
tusenden nöt och människor.
Nog känns det bittert, att vår fiende från andra sidan gränsen
åter har kommit för att ofreda oss och besudla vårt fria, älskade
fosterlands rena jord med sina skändligheter, men det får inte ske
så länge i ett enda hjärta pulserar äkta fosterländskt blod. Vårt
uppdrag är dyrbart för oss envar. Må vi stå på vår post som en man.
Jag är lycklig över, att även änkan har en skärv på fosterlandets
altare — två dyrbara käcka söner. Den skärven skall Herren välsigna.
Själv står jag i den söndriga ugnsmuren och ropar och ber till
Herren för de tappra finska pojkarna och sköter om och uppfostrar och
tröstar dessa mina småttingar, som äro kvar, att även av dem må
växa för fosterlandet till stöd och värn.
Annars äro vi friska nu för tiden. Och om också något skulle
fattas böra vi inte nu tala om det. Endast det, att nu sakna vi fred,
men även den få vi snart med Guds, våra tappra söners och döttrars
hjälp. Och denna prövning skall göra oss till ett ännu enigare och
renare Finlands folk, som skall renas från de sista resterna av
kommunismens orenlighet, ty guldet renas i elden.»
»Där borta någonstans 3.12. 1939.
Kära hemfolk.
Min hälsning till er till ödebygden. Jag skriver här några rader,
att jag varit frisk, vilket jag tillönskar även er. Fastän det randats
en svår tid för vårt land, så försök taga prövningen med lugnt sinne,
ty vi äro ju ute och göra vårt bästa i en rättvis sak. Jag ber er på
det varmaste, att ni ej böra taga denna sak för tungt utan försök att,
förtröstande på Honom, som strider för oss alla, emottaga varje dags
medgång och motgång med lugnt mod, och tröstande barnens
ömtåliga sinnen, deras som ännu ej förstå, huru dyrbar den sak är, för
vilken jag, min bror och mången annan finsk yngling blivit kallad
hit att försvara vår frihet, vårt fosterland. Men om Gud låter dem
växa till män, komma de säkert att förstå saken rätt. Jag förstår
nog, att detta fordrar mycket av Er och har fordrat, då ni varit
tvungen att kämpa för en stor barnskara. Men då livet fordrar här
av oss mycket, så få vi hoppas, att vi få vår lön, där inga jordiska
bekymmer tynga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
