Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 28 febr. 1940 - Efter ett halvårs världskrig. Av T. H. - Bakom fronten i Finland. Av Stig Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med det sagda avses naturligtvis ej att bestrida, att en svensk
intervention i Finland kan vara förbunden med mycket betydande
risker. Men man synes i regerings- och ledande riksdagskretsar vara
benägen att för aktivitetens faror helt glömma de kanske ingalunda
mindre vådor för rikets säkerhet, som kunna vållas av passiviteten.
T. H.
Bakom fronten i Finland. Från riksdagsmannen, agronom Stig Janson i Frändesta,
vilken såsom en av ledamöterna av Sveriges
Lantbruksförbunds tremannadelegation för ett par veckor sedan besökte
Finland bl. a. för att studera livsmedelsproduktionen under kriget och Sveriges
möjligheter att bistå Finland med livsmedel, har Svensk Tidskrift mottagit
nedanstående intryck:
I snart tre månader har Finland förmått hålla Ryssland stången.
Icke ens för Finlands tappra folk hade detta varit möjligt utan ett
heroiskt arbete även bakom fronten.
Som bekant har man i t. ex. Tyskland och England infört en delvis
ganska långt gående ransonering. I Finland har man däremot ej
behövt tillgripa sådana åtgärder annat än för socker och kaffe.
Ransoneringen är för övrigt ej särdeles hård. Tills vidare får man per
person ¼ kg. socker per vecka och ¼ kilo kaffe per 4 veckor.
Ur livsmedelssynpunkt började kriget vid en för Finland förmånlig
tidpunkt. Man hade största delen av 1939 års skörd oförbrukad och
ägde således möjligheter att under hand fylla på lagren av sådana
varor, beträffande vilka man så småningom kunde emotse brist. Av
naturliga skäl kan jag här inte ingå på vilka varor och kvantiteter,
som Finland kan behöva, utan vill endast konstatera att bristen bör
kunna utfyllas från det övriga Norden.
Man har dock nu vissa reserver att falla tillbaka på. Under de
sista åren har t, ex. kreatursstocken ganska starkt ökats. Man hade
från de evakuerade områdena bortfört ej mindre än 120,000 st.
nötkreatur, vilka ju utgöra en värdefull köttreserv. Som ett bevis för
med vilken grundlighet man tömt de utrymda områdena visades i
Helsingfors’ slakthus en stor avdelning med levande fjäderfä.
Det är naturligtvis utom resonemang att soldater, som utföra
sådana prestationer som de finska, så länge någon möjlighet finnes
måste ha obegränsade och allsidigt sammansatta portioner. Det är
också viktigt att de evakuerade ha så ställt i sin trista tillvaro, att
ej matknappheten behöver komma som ytterligare en börda.
Med finsk sammanbitenhet har man planerat för årets sådd och
skörd. När man fick en uppfattning om antalet män, som det finska
jordbruket fått lämna från sig till armén, trodde man först, att
myndigheterna voro inställda på att delvis låta jordbruket ligga nere
över sommaren. Men ingalunda! Arbetstillgången vid jordbruket
skall säkras. Det finns kvinnor i Finland och det finns män och
pojkar, som äro för gamla eller för unga att bli soldater. Man
hjälps åt. Det skall gå — och jag tror det går! Odlingsplaner äro
klara för en riktig anpassning av driften efter förhanden varande
omständigheter. Odlingschefer utses för att ta hand om vad som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
