Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 28 febr. 1940 - Bouppteckning efter den tyska minoriteten i Lettland - Efter ett halvårs världskrig. Av T. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utpräglat jordbruksområde, men genom den kraftiga
befolkningstillväxten skapas svårigheter för försörjningen, i det en stor del av
befolkningen blir utan jord (i Lettgallen bo 53 inv. per kvkm. mot 30
i det övriga Lettland). Regeringen har nu ett gott tillfälle att
numerärt nedbringa detta efterhand framväxande lantarbetarproletariat.
Lettgallerna äro särskilt lämpade att överta den nya jorden, därför
att familjerna, såsom ovan nämnts, ofta äro stora och där barnen
äro vuxna alltså äro i stånd att själva sköta lantbruktet, utan hjälp
av lejd arbetskraft. Ett tiotal barn eller mer är nämligen ingenting
ovanligt i dessa familjer.
De gårdar, som lämnats av tyskarna, äro i regel i gott skick, men
graverande undantag förekomma. På en del håll ha sålunda
bostads- och ekonomibyggnader rivits ned av sina förra ägare före dessas
avflyttning, fruktträdgårdarna ha plundrats på träd och buskar o. s. v.
Den mängd ekonomiska transaktioner, som den tyska
repatriceringen dragit med sig både i staden och på landet, handhas av ett
blandat lettiskt-tyskt förvaltningsorgan, benämnt UTAG. Detta får
säkert bereda sig på åtskilliga års arbete, innan alla poster i det tyska
boet utretts, oaktat det förfogar över en kolossal tjänstemannastab.
Den nervositet bland befolkningen i Lettland, vilken framkallades
av Hitlers oväntade beslut att hemkalla tyskarna i Baltikum, synes
nu fullständigt ha försvunnit. Man ser inte längre några
oöverstigliga svårigheter förknippade med den nu uppkomna situationen.
Visserligen innebär den tyska utflyttningen en kraftig åderlåtning
både i kulturellt och ekonomiskt hänseende. Men å andra sidan har
landet plötsligt befriats från en av sina många minoriteter, och
därmed har den lettiska staten som sådan vunnit i homogenitet och inre
styrka. Ett utslag av den stegring av nationalismen — mer eller
mindre äkta — som blivit en följd av tyskarnas bortdragande, är den
iver, som visas av alla bärare av tyska tillnamn, att lettisera dessa.
Endast för några veckor sedan utfärdades parollen »lettiska namn
åt lettiska medborgare», och redan nu ha över 5,000 personer med
inrikesminister Veitmanis i spetsen anmält sin önskan att få byta namn.
Efter ett halvårs världskrig. Alltjämt råder samma egendomligt stelfrusna
stämning över världskrigets fronter. På västfronten
synes endast den allra oundgängligaste artilleriverksamheten hållas vid
liv mellan de två oändliga befästningslinjerna. Till sjöss fortsätta
den engelska blockaden och dess tyska motsvarighet, av vilka den
sistnämnda märkes vida mer till följd av de täta piratdåden mot
neutrala handelsfartyg och deras besättningar. På sista tiden har
dock Altmark-affären visat, att engelsmännen ingalunda äro sinnade
att låta sig sättas i efterhand genom småskuret hänsynstagande till
folkrättsliga former. I luften hava även de raider mot de fientliga
kusterna, som ofta förekommo under hösten, blivit allt sparsammare.
Som helhet företer kampen i Västeuropa en egendomlig och rofylld
kontrast mot striden på liv och död bland Finlands snöfält.
Med periodiska mellanrum sättes världen i rörelse av rykten om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
