Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 26 januari 1940 - Luftkriget i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellertid icke överdrivas. En stor del av de flygplan, som användas,
äro dock av samma typer, som gjorde stor nytta hos de röda i
Spanien. Bombplanens försvar mot jaktplan har emellertid visat sig
vara svagt. Den tekniska tjänsten på marken har mot förmodan
fungerat väl såtillvida, att man stundom kunnat hålla i gång
400—500 flygplan på en dag, trots den rådande kylan. Å andra sidan
tyder det stora antalet »blindgänger» bland de fällda bomberna på
brister i materielen eller dess handhavande. Åtskilliga
utrustningsdetaljer ha visat sig antingen illa gjorda och opålitliga eller också
tillverkade i utlandet. Uteblir ersättningen av dessa delar, minskar
nytillverkade flygplans användbarhet. Industriens kapacitet är
stor. Det är ovisst, huruvida den verkligen är tillräcklig för att
ersätta förluster, om dessa inträffa såsom hittills. 1938 lära
sammanlagt 250 krigsflygplan av alla typer per månad ha utgjort
industriens prestation, d. v. s. lika mycket som nu förbrukats i Finland
på sju veckor, varvid huvuddelen av förlusterna är bombplan. Det
förefaller knappast troligt att en planerad ökning av industrien till
en kapacitet av 500 flygplan per månad varit möjlig, samtidigt som
man likviderat både de främsta inhemska industriledarna och de
utländska experterna. Sannolikt ersättas förlusterna i första hand
genom att nya flygplan med besättningar eller hela förband tillföras
från andra delar av riket. Om detta är riktigt och de månatliga
förlusterna kunde bibehållas vid nuvarande omfattning, skulle det ryska
flygvapnet efter ytterligare några månaders krig ha förlorat det
mesta av sin slagkraft. En sådan verkan skulle bli av
utomordentlig betydelse icke blott för utgången av attacken mot Norden utan
även för Sovjets hela militära maktställning.
Den tuva, som skall välta lasset, är de försvarande
flygstridskrafterna och luftvärnet. Det finska flygvapnet hade vid krigsutbrottet
— liksom det svenska enligt 1936 års försvarsbeslut — endast en
jaktflottilj. Även luftvärnet var relativt fåtaligt. Det förefaller som om
jaktförbanden huvudsakligen användas i sydöstra Finland gentemot
de bombförband, som insättas mot mål närmast bakom fronten samt
mot denna trakt av hemorten. Huvuddelen av hemortsförsvaret
måste nu — vid sidan av luftskyddet — bäras av luftvärnet. I
övrigt måste man låta de härjande bomförbanden ha sin gång, så länge
de jaktförband saknas, som skulle kunna avdelas för hemortens
skydd. Även om Finland icke kan betvingas enbart genom luftanfall
mot hemorten, vilket förefaller osannolikt, så skulle tillskott av
jaktplan och luftvärn vara av ovärderlig nytta. Skadegörelsen skulle
kunna minskas, pressen på befolkningens nerver lätta och till sist
måhända det ryska flygvapnets slagkraft tunnas ut.
Det allvarligaste hotet mot Nordens frihet utgör emellertid icke
det ryska flygvapnet utan de ryska lantstridskrafterna,
»lemmeltåget», som väller fram mot väster. I försöken att hejda dessa
trupper skulle flygstridskrafter, främst lätta bombförband och
jaktförband, kunna göra stor nytta genom ett ständigt guerillakrig emot
etapplinjerna. På så sätt skulle det bli möjligt att skapa nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
