Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Kristendomen och kriget. Av Knut B. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Försoning måste uppenbarligen komma från något håll.
Varifrån? Kristendomen är alltfort universalismens och kärlekens
religion. Enligt dess sätt att se må klasser, nationer, raser,
kulturer vara olika och ha olika gåvor och uppgifter, men de äro
därför icke dömda att beständigt bekämpa varandra. Enligt Guds
plan skola de medarbeta till det helas bästa med sina olika gåvor.
Ett storslaget perspektiv — men mycket avlägset, säger man
kanske. Helt visst! Men Guds rike ger oss en mångfald uppgifter
här och nu, till var och en. Den religiösa förnyelsen, som
Lehtonen talade om, skulle betyda, att den kristna underströmmen i
vår odling skulle åter träda starkare i dagen. Det har ju tyckts,
att den varit på väg att utsina, i det att avkristningen,
sekulariseringen gjort framsteg decennium för decennium. Men många
tvivla nu på att sekulariseringen är visdomens sista ord. Dess
argument och dess resultat äro inte särskilt imponerande. Var
realist, hette det, låt himlen vara och ägna kraften åt jorden! Gott,
det har skett — och vi drunkna i ett hav av materialism,
maktlystnad och orättfärdighet. På Kalmar rådhus, byggt på 1600-talet
mitt emot domkyrkan, står en latinsk sentens: Pietate sublata
justitia tollitur, d. ä. Tar man bort fromheten, så tar man också
bort rättvisan. Det är en sats, som är värd att begrunda. Och
med Augustinus kunde man fortsätta: Remota igitur justitia, quid
sunt regna nisi magna latrocinia? d. ä. När nu rättvisan är borta,
vad äro staterna annat än stora rövarband?
Kanske det alltså kunde vara skäl att försöka med en annan
levnadsregel: Var sann realist, öppna dörren för himlens krafter,
de enda som räcka till för att folken äntligen en gång måtte
pånyttfödas! Men andliga rörelser kunna icke framkallas på
kommando. En religiös förnyelse kommer, när enskilda hjärtan här
och där skakas upp ur den vanda likgiltigheten och skicka sin
längtan, sina böner, sitt hopp mot höjden i vånda över egen och
andras ytlighet, synd, rotlöshet och offrande åt tidens gudar.
Kanske behövs det att nödens vattuflod svämmar in, spolar bort
ytskikten och lägger berggrunden på nytt i dagen. När folk och
riken vackla, upptäcker tron ett rike, som icke kan bäva. Från
pliktens hårda möda under de svåraste förhållanden eller från
förtvivlan över ett hopplöst söndertrasat liv söker blicken sig upp
till ett kors. Från den som hängde där och led kommer rening
och kraft.
Från krigsåren 1808—09 bevarar vår historia minnet av mången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
