Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Japan, Kina och Manchukuo. Av Gösta Guston
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anledningen till utbrottet av det krig, som nu varat i över två år.
Nog kan det synas egendomligt att de demokratiska länderna
funnit det vara en bättre politik att försvåra japanernas strävan att
förhindra bolsjevismens landvinningar på denna stora del av
jordklotet än att på ett tidigt stadium erbjuda Japan sitt stöd och
därigenom skydda sina egna intressen i ett fredligt ordnat Kina.[1]
För att vinna sitt mål önska japanerna en eller flera regeringar
i Kina, som äro villiga godtaga deras överhöghet — hänsynsfullt
nog benämnt samarbete. Om detta ej kan nås på fredlig väg äro
de fullt beredda att uppsätta en vänligt stämd regim, stödd på
japanska bajonetter. De räkna därvid med kinesens kända
individualism och djupt rotade önskan om fred.
I den mån huvudönskemålet ändock kan uppnås, ämna japanerna
ej lägga sig i kinesernas inre styrelseangelägenheter. De hoppas
att genom bearbetning av Kinas naturtillgångar och en vänlig
behandling av folket i gemen kunna så småningom höja välståndet
till en invå, där kineserna både kunna köpa japanernas varor i
önskad utsträckning och intaga en mera försonlig inställning till
den »nya ordningens» män. Japanska garnisoner skola endast
placeras på de viktigaste platserna, och genom hypermodern
motorisering samt starka flygförband behöva ju dessa
bevakningstrupper ej vara störande till sitt omfång. De komma ej heller att i
någon större grad åderlåta Japans manliga befolkning, och det
blir dessutom Kina, som får betala för vakten. Den stora massan
av Kinas innevånare behöver ej komma i någon närmare kontakt
med Japans militära och ekonomiska representanter och skulle
därför ej ha någon anledning att känna sig förtryckt. Ej heller skulle
någon fara uppstå att kineserna »absorberade» sina väktare.
Japanerna kunna ej förstå annat än att denna politik skall lyckas
inom den närmaste 20-årsperioden, som tänkts som ett lämpligt
utvecklingsskede.
När jag talar om japanerna, vill jag därmed ej ha sagt, att hela
nationen står bakom denna utopiska framtidsdröm och tror på dess
praktiska genomförbarhet, ej heller att alla gilla det sätt, varpå
de styrande elementen funnit lämpligt att genomdriva sina planer.
Det japanska folket är ett fredsälskande släkte med mindre
personlig eller nationell ambition än vad man skulle kunna utläsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
