Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 10
- Liberalism, schizofreni och rasblandning : ett kapitel ur nationalsocialismens befolkningslära. Av Alf Nyman
- 3. Vetenskap eller mytbildning?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3.
Vetenskap eller mytbildning?
Det är svårt att lägga ifrån sig en sådan programskrift som
professor Jaenschs »Der Gegentypus» (med den talande
undertiteln: »Psychologisch-anthropologische Grundlagen deutscher
Kulturphilosophie ausgehend von dem, was wir überwinden
wollen») utan att bifoga de starkaste reservationer.
Förbehållen gälla då ej i främsta rummet dess allmänt
typologiska inställning. En sådan spåras på skilda håll inom nyare
europeisk och amerikansk psykologi och psykiatri. Man finner
den hos Jung, hos Frédéric Paulhan, hos William James (i hans
Religionspsykologi), liksom hos Jaenschs egen Marburgkollega i
psykiatri, Ernst Kretschmer. Och fattade som klart medvetna
’renodlingar’, som förenklingar i tanken eller, med Max Weber,
som en uppsättning »idealtypiska konstruktioner» på underlag av
ett omfattande, måhända flertydigt erfarenhetsmaterial, kunna
sådana typ-bildningar göra forskningen goda tjänster. Men då
får ej heller den ena handen glömma bort, vad den andra förehar.
Man bör framför allt icke förgrova dessa arbetsbegrepp till
fullverkliga realiteter, låta stöta i basun för dem som realiteter. Ej
heller får forskaren vid deras uppställande låta leda sig av
politiska sympatier och antipatier eller låta andra egna
värdesynpunkter eller önskemål spela förryckande in.
Detta sista är likvisst, vad Erich Jaensch i utomordentlig grad
låter komma sig till last. Han värderar och vrakar i ett. Han är
en apostel i laborantrock. I de »organiska», »integrerade»
J-typerna (J1—J2—J3) samlar han in det enligt hans personliga
mening yppersta i tyskt folkväsen, från Siegfried-gestalten fram till
Horst Wessel. Omvänt bli S-typerna (S1—S2) avstjälpningskärlen
för allt vad han som partiman finner murket och förkastligt hos
det egna folket och dess grannfolk; framför allt gäller detta den
»lytiska» typen; »mottypen» i egentligaste mening. Så får han
ideal och motideal, och därmed blir hans »konstitutionspsykologi»
en normativ disciplin i långt högre grad än en beskrivande
och förklarande vetenskap. Den åtager sig att fastställa, ej blott
huru människorna äro beskaffade, tänka och känna utan
därjämte, huru de böra vara beskaffade, tänka och känna.
Olägenheterna bli ej mindre därav, att han handskas med dessa
till verkligheter förgrovade typbildningar som med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:29:24 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1939/0664.html
