Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Finland—Ryssland och Finland—Sverige. Av Hugo E. Pipping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deltagande göres, att Ryssland också får vara med. Här föreligger
naturligtvis ett försök att spränga det samspel i Ålandsfrågan,
som Sverige och Finland sent omsider hade fått till stånd.
Finlands utrikesminister har offentligen om de av Ryssland
resta kraven fällt yttrandet, att »allt detta kan tyckas obetydligt
i jämförelse med den stora Sovjetunionens territorium, men för
Finland kan det i sin helhet i den föreslagna formen icke framstå
såsom någon åtgärd för Sovjetunionens tryggande, utan blott som
rysk imperialism». Annorlunda kan saken icke ses. Att avstå en
marinbas på en i Östersjön framspringande punkt åt en
stormakt, som visserligen inte själv betraktar sig som krigförande,
men som är allierad med en i allra högsta grad krigförande part,
kan omöjligt vara ett neutralt handlingssätt. Om Finland varit
förhandlingsvilligt — och det kan jag försäkra, att vi varit hela
tiden — så beror det inte på, att något av de ryska kraven i och
för sig skulle ha haft inre eller yttre berättigande, utan blott
därpå, att man alltid bör vara konciliant och därpå att det finns
situationer, då man måste vara det. Det har ju emellertid funnits
rikligt med punkter att förhandla om, och det har varit lätt att
finna, vilka som varit absolut oantagliga.
Samtidigt som man konstaterar de ryska kravens oantaglighet
i komplex samt vissa mindre angenäma företeelser i formerna för
deras framförande, måste medges, att Ryssland inte gått lika
bröstgänges till väga som i Baltikum. Även erbjudandet av åtskilliga
kvadratkilometer skogsmark i Fjärrkarelen är ju en gest, men
inte utan sin ironi, för den händelse de äro tömda på sin
finskspråkiga befolkning, såsom troligen är fallet. Anbudet att rasera
gränsfästningar på Karelska näset låter generösare än det är;
om gränsen förflyttas efter rysk önskan, behövas förmodligen inga
ryska befästningar på den sträckningen. Vad talet om
»supplementära garantier», för den händelse en överenskommelse blir av,
har att betyda, vet just ingen.
Förhandlingarna fortgå emellertid. Det är möjligt, att de kunna
leda till resultat, men det är också möjligt, att de bliva hängande
länge, mycket länge. Det är inte heller uteslutet att de avstanna,
småningom eller hastigt, med eller utan brytning. Härom veta
vi i närvarande stund ingenting. Vår situation är densamma som
Sandels’, att se på vårt ur och bida vår tid och att hoppas på en
konvention, innan den ryska klockan blir ett.
Men, jag inskärper det ännu en gång: Finlands hållning kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
