Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 8
- Dagens frågor 14 okt. 1939
- Efter de första sex krigsveckorna
- Sverige och Balticum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En sak är viss — skulle Finland nödgas gå till kamp för sin frihet
och sina livsintressen, är det icke blott sin egen utan även Sveriges
sak, som det företräder.
Det plötsliga hotet östanifrån bör dock ej driva oss att helt glömma
andra vanskligheter. Ryktet har velat berätta, att den ryska
frammarschen blott vore den ena hälften av en uppgörelse med Berlin,
enligt vilken de övriga nordiska länderna skulle komma på Tysklands
lott som något slags intressesfär. I denna form bör ryktet väl för
närvarande ej tillmätas alltför stort sanningsvärde. Men däremot
tyda många tecken på att de skandinaviska staterna komma att
utsättas för mycket hård press i syfte att nödga dem att avbryta sin
handel med England och inträda i ett nytt kontinentalsystem. Här
stå oskattbara såväl nationella som ekonomiska värden på spel. En
dylik utveckling skulle av vår statsledning och vår diplomati kräva
mycket stor både fasthet och smidighet och förutsätter en initiativrik
och aldrig svikande vård av vår militära och ekonomiska beredskap.
Sverige och Balticum.
De senaste veckornas avgörande händelser vid
Östersjön ha i grund förändrat de tre baltiska ländernas
ställning. Huru förhållandena under den närmaste tiden än komma
att utveckla sig är det redan nu uppenbart, att redan de hittills
ingångna överenskommelserna med Sovjetrepubliken äventyrat deras
självständighet. Denna proklamerades av envar av de tre länderna
kort efter den ryska revolutionen 1917. Under de följande åren fingo
de unga staterna hårt kämpa för att bevara den nyvunna friheten
mot angrepp från såväl ryska bolsjeviktrupper som tysk-baltiska
frikårsarméer. Först genom 1920 års fredsslut erkändes republikerna
Estlands, Lettlands och Litauens suveränitet; stormakternas de
jure-erkännande av den sistnämnda staten kom dock först 1922.
Den förändring, som därmed inträffat i de baltiska folkens
levnadsförhållanden, hälsades självfallet med stor tillfredsställelse i Sverige.
Många naturliga föreningsband funnos ju omedelbart mellan vårt
land och Balticum. Urgamla äro dessa förbindelser. Ett ännu
levande, sällsamt vittnesbörd är den lilla estlandssvenska befolkningen
(omkr. 7,500 personer) på Estlands nordvästra kuster och öarna
därutanför, där den varit bofast åtminstone sedan 1100-talet. Estlands
liksom Lettlands öden voro knutna till det svenska väldet under dess
storhetstid. Universitetet och hovrätten i Dorpat (Tartu) äro ännu
levande vittnesbörd från denna tid. Med Litauen ha också funnits
direkta historiska förbindelser ehuru under kortare tid. På grund av
unionen mellan Polen och Litauen (1569) kom även detta land att
vara förenat med Sverige under konung Sigismunds första tid.
De historiska skälen voro likväl icke de avgörande för de unga
baltiska staternas snabba kulturella orientering mot Sverige. Den
geografiska närheten förklarade en del. Vårt lands ekonomiska och
kulturella standard samt dess fullständiga frihet från utrikespolitiska
expansionssträvanden torde varit den huvudsakliga förklaringen.
Det första området, där ett närmande skedde, var på det rättsliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:29:24 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1939/0541.html
