Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Castlereagh — en stor fredsstiftare. Av Torvald T:son Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans idéer med tsarens, som vid denna tid föreslog och bildade den
heliga alliansen, av vilkens rötter en enligt Alexanders egen
uppgift är att söka i förslaget till allmän garantipakt i Wien året
förut. Men dessutom framlade tsaren ett förslag till förnyande av
den mer i den reella sfären befintliga stormaktsalliansen. I detta
projekt företog Castlereagh en del ändringar, vilka till största
delen blevo beståndande i den slutliga traktaten. I denna förbundo
sig de fyra makterna att samverka mot Frankrike, om denna stat
angrepe de nya gränserna eller åter uppsatte huset Bonaparte på
sin tron. I händelse av revolution skulle man med konungen av
Frankrike överlägga om lämpliga åtgärder. Särskilt viktig var
emellertid den artikel, som stadgade, att de allierade för att trygga
fördragets utförande och för att stärka de intima förbindelserna
sinsemellan vid bestämda tidpunkter skulle hålla konferenser,
ägnade åt de stora gemensamma intressena och åt granskandet av
åtgärder, nyttiga för befästandet av freden i Europa.
Webster har gjort gällande, att det Castlereaghska utkastet och
därmed den slutliga traktaten i två viktiga avseenden avvikit från
Alexanders förslag. Dels hade tsaren velat giva alliansen en prägel
av direkt övervakning av Frankrikes inre förhållanden, vilket
Castlereagh i sitt motförslag undvek, dels skulle den engelska
utrikesministern i motsats till tsaren hava infört konferenser som
medel för ordnande av de europeiska spörsmålen. Den första av
dessa teser är otvivelaktigt riktig, den andra förefaller mindre
övertygande. Riktigt är däremot, att Castlereagh klarare än
någon annan samtida insåg värdet av att svåra internationella
spörsmål behandlades vid personliga sammanträffanden mellan
makternas ledande män och ej alltid genom den vanliga diplomatiska
skriftväxlingen, som kunde medföra missförstånd och tidsförlust.
Denna hans uppfattning var säkerligen en frukt av erfarenheterna
från 1814.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
