Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Vetenskapsakademien 200 år. Av Bengt Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vetenskapsakademien 200 år
observationerna, särskilt när det gällde väderleken, gjordes också
utifrån praktiska, utilistiska synpunkter.
Akademiens huvudprogram omfattade icke humaniora. Ett
undantag gjordes dock för språkfrågor, ty nationalspråkstanken var
ju del av utilismen. Detta medförde, att akademien utvecklade
ett icke ringa arbete rörande svenska språket, till dess att detta
ämne 1786 övertogs av Svenska Akademien. Tillkomsten, såsom vi
förut antytt, samma år av Vitterhets Historie och Antikvitets
Akademien förhindrade definitivt Vetenskapsakademiens
eventuella utveckling till en universalakademi men icke desto mindre har
akademien dock gjort även andra humanistiska insatser än
beträffande språkfrågan. Det är således Vetenskapsakademien, som
banar väg för modern svensk biografi genom de ofta mycket
intressanta och välformade åminnelsetalen över avlidna ledamöter. I de
s. k. presidietalen och i inträdestalen fingo f. ö. ledamöterna fritt
val av ämne med den följden, att vi särskilt i den förra serien
finna bl. a. en rad lärdomshistoriska undersökningar av högt värde.
Det största presidietalet, en hel bok i två delar, är Bengt Bergius’
berömda »Tal om läckerheter, både i sig sjelfva sådana och för
sådana ansedda genom folkslags bruk och inbillning» 1780 (tryckt
postumt 1785—87) — en mycket betydande, läsvärd och roande
historisk-etnografisk avhandling, som vittnar om sin författares
oerhörda beläsenhet i synnerhet i tidens vidlyftiga
reseskildringslitteratur.
Från 1760-talet daterar sig en nedgång för akademien.
Hattväldets fall inverkade ofördelaktigt. Akademien hade visserligen
under tidernas lopp många mössor bland ledamöterna men förblev
icke desto mindre såsom institution hattbetonad och Wargentin
var hatt. Samtidigt började ekonomientusiasmen att minskas och
Handlingarna blevo mindre begärliga hos allmänheten. Mycket av
allt det man velat uppnå och trott sig kunna förverkliga hade visat
sig omöjligt att utföra. Först vår tid, som bygger på den moderna
ärftlighetsforskningen, har t. ex. beträffande sädesodlingen kunnat
nå ett uppsving, varom frihetstiden förgäves drömde. Många av
linneanerna hade stupat på sin post i fjärran länder.
Silkesodlingen visade sig icke kunna bliva och giva, vad man hade hoppats
på, o. s. v. Rönen liade ju också ofta varit av underbaraste slag,
såsom att böta sjuka hästar genom att ge dem »kattlort så mycket
som ett ägg, hvilket smältes ocli sönderröres uthi ett halfstop eller
mer gammalt öl». De gustavianska esteterna sågo alltmer kritiskt
451
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
