Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 25 juli 1939 - Riksdagskvinnorna och hemfrågorna - Statsrådens reträttposter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
nas inträde i det politiska livet skulle låta det mänskliga, över
partierna stående bättre komma till sin rätt; ävenså skulle hemmets oeh
familjens dittills ofta förbisedda spörsmål, liksom frågan om fostran
av barn och ungdom, på ett helt annat sätt än tidigare bli föremål
för intresse och omsorg i riksdagen. De exempel, som här ovan valts,
bekräfta näppeligen riktigheten av dessa förmodanden. Utan
överdrift kan det påstås, att ett förslag sådant som om förbättrad
hemvårdsutbildning tvenne gånger fallit, emot en mycket utbredd opinion
bland kvinnorna —• för att ej tala 0111 bland männen — just på de
socialdemokratiska kvinnornas avvisande ställningstagande. Man
skulle vilja vägra att tro, att riksdagskvinnor — tvärtemot de vackra
utfästelserna vid rösträttsreformens genomförande — låta
partipolitiska synpunkter gå före sakliga hem- och familjeintressen.
Det socialdemokratiska partiets förstakammarledare,
redaktör Harald Åkerberg, gjorde sig för några
veckor sedan skyldig till ett förfluget ord. Han ville göra gällande, att
de socialdemokratiska statsråden trots allt slit och släp för det
allmänna riskerade att på ålderdomen ställas på bar backe. I pressen
har redaktör Åkerbergs dystra uttalande uppvisats vara tämligen
verklighetsfrämmande: de uttjänta socialdemokratiska statsråden
kunna näppeligen sägas ha blivit lottlösa utan äro tvärtom i regel
ganska väl situerade, evad det gäller ämbeten eller pensioner. Den
Akerbergska sucken är emellertid av intresse såtillvida, som
uppmärksamheten därigenom mera principiellt kommit att riktas på
frågan om statsrådens reträttposter. Man frågar sig sålunda, om
någon ny praxis utgestaltat sig på sistone i den ena eller andra
riktningen. Skiljer sig det nuvarande systemet med reträttplatser från
vad som tidigare varit skick och bruk? Givetvis har man härvid
främst eller blott i åtanke de politiskt betonade statsråden utan
föregående statstjänst, icke de domare, militärer, högre
departementstjänstemän eller andra ämbetsmän, vilka — oavsett om de varit
politiskt prononcerade eller ej — en tid suttit i statsrådet men vilka med
ali sannolikhet även eljest skulle ha avancerat.
Efterföljande randanteckningar begränsa sig till tiden fr. o. m.
Karl Staaffs första ministär 1905—1906, alltså fr. o. m. den tid, då de
politiska partierna började ta hand om regeringsmakten i de tidigare
halvt ämbetsmannamässiga, halvt politiska ministärernas ställe. Om
tiden före kan det generellt sägas, att ministärerna till övervägande
del voro sammansatta av ämbetsmän, antingen politiska eller ej, som
regelmässigt avancerade, och att även övriga statsråd så gott som
alltid kunde påräkna en förnämlig reträttpost, så framt de önskade
en dylik.
Av medlemmarna i Karl Staaffs första ministär fick endast en icke
statstjänare av den Lindmanska ministären en reträttpost; det var
statsminister Lindmans kusin hr David Bergström, som utnämndes
till generalkonsul i Helsingfors. Staaff själv, Biesèrt, Fr. Berg och
Gösta Tamm blevo ohulpna, och landssekreterare Axel Schotte erhöll
415
Statsrådens
reträttposter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
