Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 6
- Om den attiska demokratien. Tre fingerade dialoger av Lukianos. Av Edgar Schumacher. Översatt av Emerik Olsoni
- 3:dje samtalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3:dje samtalet.
[1]
| Personer: | Ereunetes. |
| | Demegoros. |
| | En budbärare. |
Demegoros: Du ser bedrövad ut!
Ereunetes: Vem skulle inte vara bedrövad i denna svåra nöd, som
drabbat vårt fosterland?
Demegoros: Sannerligen, då ju den attiska demokratien är i så
stor fara!
Ereunetes: Och dessutom är det något särskilt; min vän Alethion —
Demegoros: Du har underrättelser om honom?
Ereunetes: — har stupat vid Kaironeia.
Demegoros: Även jag beklagar hans lott; om det än av hans
oroliga ande kunde väntas mera förvirring än nytta.
Ereunetes: Jag har tänkt över hans tankar. De väckte motstånd
även hos mig, då han ville det obetingade och ej medgav det
vardagligas nödvändighet. Dock synes det mig nu, som om han ej hade så
alldeles orätt. Skulle vi dock för att vara demokratien till lags ha
försummat fäderneslandet? Har inte möjligen mycket gott blivit
ogjort av rädsla att väcka tyrannen demokratiens missnöje? Ha vi
inte med kyligt och likgiltigt sinne sett mången förtjänt man träda
tillbaka från det offentliga livet, därför att han ville offra sig endast
för fosterlandet och inte ville tjäna avguden? Har inte mången slug
och munvig man oförtjänt stigit högt i ära, emedan han förstått att
smickra den athenska massan?
Demegoros: Det synes mig som skulle du förirra dig i samma
svärmeri som den arme Alethion i tiden. Det finnes ingen statsbildning,
som inte skulle lida av ett eller annat missbruk, som inte skulle ha
sina tider av svaghet, ja till och med uppleva sina katastrofer. Det
synes mig dock ovärdigt att skylla olyckan på den attiska
demokratien, som kanske just nu kämpar sin dödskamp, och att räkna
olyckan som en förbrytelse.
Ereunetes: Jag ser kämparna vid Kaironeia, trängda och krossade
av övermakten, strida, icke mera för segern, utan endast av plikt och
för äran. Jag ville fråga dem, de fallna, för vad höjde de det sista
svärdshugget, till vems ära trotsade de döden? Vad var det deras
döende blick hälsade, Attikas berg och gudarnas borg eller den
athenska statsförfattningens paragrafer? Har Zeus lyft dem upp till
sig och har den stolta Athena hemfört dem med klingande jubelrop,
eller är det Demokratia, som emottagit dem i sina magra armar? Ha
[1]
Lukianos behandlar här de historiska fakta med en viss frihet. Makedonierna
tågade som bekant inte in i Athen. Dock måste man medge, att han egentligen inte
förfalskat historien utan snarare stiliserat den. Han vill tydligen därigenom
framhålla det väsentliga på ett mera övertygande sätt. Och genom Filippos’ inmarsch
i Athen efter striden vid Kaironeia skulle Athens öde otvivelaktigt ha framstått i
tydligare dager, men därför ej mera avgörande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:29:24 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1939/0413.html
