Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Om den attiska demokratien. Tre fingerade dialoger av Lukianos. Av Edgar Schumacher. Översatt av Emerik Olsoni - 2:dra samtalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mången gång är frestad att tala om demokratiens tyranni i vårt
attiska fosterland.
Demegoros: Du ser, att jag visar tålamod nog att höra på dina
orimliga misstänkliggöranden. Jag skall till och med visa mig kunna
lugnt fortsätta diskussionen med dig. Så säg mig nu äntligen, vad
skulle det bliva av Athen, om det en gång inte mera vore en
demokrati, om vi, därtill kallade, skulle upphöra att dagligen framhålla
för athenarna demokratiens stora lycka? Kanske såge du helst, inte
sant, att konung Filippos införlivade staden med sitt välde, så att du
av hjärtans lust skulle kunna bli en tyrannens slav?
Alethion: Om jag ville ge dig ett skämtsamt svar, så skulle jag
säga, att för mig personligen vore en stor tyrann lättare att fördraga
än de otaliga små tyrannerna, som göra sig viktiga i Athen. Men jag
vill svara dig på allvar. Om Filippos skulle överfalla oss med krig,
så skulle jag och skulle den attiska hären försvara fäderneslandet
intill sista andedraget. Och om fäderneslandet i en sådan strid skulle
gå under, så skulle jag och varje redlig athensk krigare falla med
det. Vad nu din första fråga beträffar, så föreställer du och andra
med dig er alltid, att demokratien genom en obegriplig nåd skulle ha
fallit som en skänk i skötet på oss, varför athenarna rätteligen inte
skulle kunna göra något bättre än att dag och natt prisa gudarna för
denna översvinneliga gåva. Ingen ärar de stora gudarna mera
hängivet än jag, och jag tackar dem ofta i mitt hjärta för att de låtit
mitt fädernesland växa så härligt ibland folken. Men den attiska
demokratien, det är min mening, har det athenska folket självt
förvärvat och tilltvungit sig och det kommer att stå fast vid den så
länge den passar för det och motsvarar dess känsla för rätt. Och
skulle det en gång hända, att det athenska folket av en eller annan
anledning skulle vända sig bort från demokratien, så kommer jag att
med ro gå med på det till och med mot min övertygelse, naturligtvis
med det förbehållet, att det är det athenska folkets vilja och inte ett
yttre tvång. Men ert tillvägagångssätt att åter och åter med
hänryckta talesätt omtolka den athenska demokratiens självfallenhet till
en ofattbar nådegåva, det kan jag inte gå med på.
Demegoros: Jag frågar dig än en gång, vad vet du då, som kunde
för en athenare vara högre än demokratien?
Alethion: Fäderneslandet. — Så långt ha vi kommit, att den
politiskt kvalificerade athenaren känner sig vara närmare vilken som
helst skyt eller sarmat, som tillfälligtvis har samma åsikt om statens
gestaltning som han, än en athensk medborgare som har en annan
åsikt. Så viktigt har detta vårt politiska tänkande blivit för oss, att
man ler åt det patriotiska tänkandet som en visserligen harmlös men
dock halvt skamlig svaghet. Så långt ha vi kommit, att om någon
vill något gott, som är er obekvämt, kunnen I med det enda ordet
»odemokratisk» bringa det i det försmädligaste vanrykte, att den
illistigaste skälm slår sig fram och får fritt spelrum, om I blott ären
kloka nog att stämpla hans panna med det undergörande ordet
»demokratisk». Skall jag berätta dig mera om detta missbruk, som grinar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
