Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Statsåskådningen i tredje riket. Av Per Engdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att befordra folkets rasliga förkovran och utgöra dess fasta
organisation. Staten är folkets vapen i kampen för tillvaron. Staten
får därför aldrig förvandlas till en steril förvaltningsmekanism
utan verkligt rotfäste i det levande folket. Staten måste tvärtom
stå i en ständig kontakt med folket, mottaga impulser ur dess
skapande liv, anpassas efter dess skiftande behov för att
därigenom kunna ge uttryck åt dess känslor och dess vilja. Denna
folkvilja är emellertid något helt annat än den demokratiska. Den är
en i folkorganismen inneboende instinkt, som kommer till
medvetet uttryck i det fåtal, som utgör folkets ledande elit. Denna
elit utgöres av den nationalsocialistiska rörelsen. Det var denna
rörelse, som i en tid av tysk förnedring insåg olyckornas hela
räckvidd och fattade, var vägen ur dessa olyckor var att söka.
Det var också denna rörelse, som i järnhård disciplin och i
verklighetstrogen klarsyn förmådde lyfta folket upp ur förnedringen
och återgiva det ställningen som en världsmakt. Den
nationalsocialistiska rörelsen har i sina gärningar bevisat sin karaktär av
det tyska folkets ledarskikt. Rörelsen har erövrat staten, givit
staten en nationalsocialistisk ledning och uppfyllt dess
förvaltning med nationalsocialistisk anda. Det är inte staten som
befaller oss, utan vi som befalla staten, yttrade Hitler en gång.
Med utgångspunkt från dylika uppfattningar kommer man fram
till den dualism mellan staten och rörelsen, som faktiskt möter en
överallt i det nya Tyskland. Rörelsen är inte som i Italien ett
statsorgan. Rörelsen är sidoordnad staten. Vissa författare tala
t. o. m. om rörelsens företräde framför staten. Det finns också
vissa tecken, som tyda på att denna uppfattning är mera allmänt
utbredd än man skulle kunna tro. I den tredje
tillämpningsförordningen till riksborgarlagen av år 1935 tillerkännas partiets
distriktsledare rätt att pröva de beslut, som fattats av
myndigheterna i fråga om föreskriven utmärkning av judiska butiker
och företag. Ett partiorgan blir här skiljedomare vid eventuella
konflikter mellan allmänheten och myndigheterna.
En rad författare anse, att balanssystemet parti och stat är det
karakteristiska för det nationalsocialistiska Tyskland. Hit hör
främst Otto Koellreutter, som tillhör de med partiet nära
förbundna bland äldre tyska statsvetenskapsmän. Sin mest klara
utformning har uppfattningen emellertid fått i ett arbete av
Gottfried Nesse, en av de mera kända medlemmarna av den s. k.
Stab Hess.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
