Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 2 juni 1939 - Den danska författningsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gemensamma voteringar, vadan det ofta nog kunde vara svårt att nå ett
positivt resultat. Det torde vara denna likställighet mellan tingen
och dennas konsekvenser, som framför allt givit upphov till en önskan
om landstingets avskaffande.
Först 1936 fick regeringskoalitionen en, om också mycket knapp,
majoritet även i landstinget tack vare en lycklig lottdragning på
Bornholm. Med anledning av denna nya maktställning för Staunings
regering aktualiserade denna sitt gamla reformkrav. Båda
regeringspartierna hade nämligen i valagitation och på annat sätt uttalat sig
för enkammarsystem och sänkandet av rösträttsåldern till
folketinget, d. v. s. den »nedre», direkt folkvalda kammaren, från 25 till
21 år. I december 1937 förkunnade också regeringen, att den nu
ämnade söka genomföra dessa förändringar samt utvidga
referenduminstitutet, så att möjlighet att tillgripa folkomröstning skulle givas
även i andra lagfrågor än grundlagsfrågor.
Redan från början uttalade högerns ledare Christmas-Møller sin
beredvillighet att gå med på ett dylikt reformprogram. Han menade,
att man borde avföra författningsfrågorna ur den politiska striden
och i stället ägna tid, krafter och intresse åt kampen om mera
realitetsbetonade ekonomiska, sociala och andra spörsmål. Det var
onekligen ett djärvt grepp, och det är nog svårt att säga, vilka som till
en början kände sig mest bestörta: Christmas-Møllers egna
partivänner eller Stauning och hans regeringskamrater. De förra sågo sin
ledare övergiva positioner, som i årtionden ansetts viktiga och
värdefulla för konservativ politik, de senare fingo ju ett tillämnat
slagnummer i den politiska kampen mot högern vridet ur händerna på
sig. Det är också ganska förklarligt, att Christmas-Møller till en
början ej fick majoriteten av den konservativa riksdagsgruppen i
de båda tingen med sig. Att högerns ledamöter i landstinget ej kände
sig särskilt lockade att utan vidare bifalla ett projekt, genom vilket
de skulle avskaffa sig själva, kan ju vara begripligt. Detta
riksdagsgruppens ståndpunktstagande till trots blev det snart uppenbart, att
en stor del av högerväljarna ute i landet och framför allt den
konservativa ungdomsrörelsen sympatiserade med Christmas-Møller.
Den moderata vänstern däremot önskade ej medverka till
tvåkammarsystemets avskaffande men kunde tänka sig en reform i den
riktningen att urväljarna till landstinget, som fortfarande borde utses
indirekt, fingo samma åldersgräns som folketingets väljare, 25 års
ålder; att de av landstinget självt valda ledamöterna borde utses av
det nyvalda tinget, ej som hittills av det avgående; och att vid
dissenser mellan de två tingen gemensam omröstning borde kunna
tillgripas, ehuru landstinget dock i vissa frågor borde ha suspensivt
veto.
De tre största partierna hade alltså deklarerat sina ståndpunkter i
författningsfrågan, och dessa blevo sålunda utgångspunkterna för
arbetet på författningsreformen. På grund av det tillvägagångssätt,
som i den danska grundlagen är föreskrivet för författningsändring
— i sista hand är en folkomröstning avgörande, varvid majoriteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
