Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kulturhistoria — det förgätna kunskapsämnet. Av Sven Dahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kulturhistoria — det förgätna kunskapsämnet
arkeologi helt försummas. Ingen, som känner till saken, kan väl
påstå, att det är lättare att på egen hand tillägna sig
konsthistoriens grunder än statskunskapens. De sakkunniga försöka
trösta sig med att en lärare, som inte har förutbildning i vissa
grenar av historien inom skolan, lätt sätter sig in i dessa.
Erfarenheten visar emellertid att läroverkslärarnas tid och krafter i
allmänhet icke räcka till för inträngande på flera gebiet, som för
dem förut äro helt främmande. Detta gäller såväl adjunkter som
lektorer. De sistnämnda ha visserligen mindre antal
undervisningstimmar, men på dem ställas krav på fortsatt vetenskapligt
arbete liksom ofta på verksamhet i läroverksstadens kulturella
och kommunala liv i sådan utsträckning, att de ej kunna klandras
för att de låta dessa uppgifter taga hela deras lediga tid i anspråk.
Det finns lärare, som på egen hand lärt sig tillräckligt mycket
av exempelvis konsthistoria för att kunna tillgodogöra sig detta
vid undervisningen, men dessa lärare äro i absolut minoritet ocli
kunna aldrig bli något annat under nuvarande organisation.
Det måste alltså vara universitetet, som skall skänka läraren
en allsidig historisk bildning. Universitetet får icke tillbakasätta
sin uppgift att vara en utbildningsanstalt för blivande
läroverkslärare, ocli både skolan och den blivande läraren ha rätt att fordra,
att denne får en god teoretisk utbildning inom skolämnenas alla
delar, åtminstone vad det gäller de väsentliga och grundläggande
kunskaperna.
Vi stå då inför ett till synes olösligt problem. Å ena sidan
fordras ökad utbildning vid universitetet, å andra sidan får
studietiden icke förlängas. Det finns då endast en lösning.
För närvarande är det ju så, att politisk-ekonomisk historia
ingår i skolämnet historia, medan det kulturhistoriska elementet är
uppdelat på historia, modersmålet, kristendomskunskap och på det
differentierade gymnasiet filosofi. Denna uppdelning av det
kulturhistoriska stoffet torde i många avseenden kunna anses mindre
lycklig. Det är nog anledning att överväga, huruvida icke alla
dessa element skulle kunna sammanföras till ett ämne, som kunde
kallas kulturhistoria, ett ämne, som skulle taga sikte på den
andliga kulturutvecklingen överhuvud. Parallellt med detta ämne
skulle man så läsa politisk-ekonomisk historia. Från det
nuvarande ämnet modersmålet skulle avföras den litteraturhistoriska
delen, och undervisningen skulle givas en rent språklig inriktning.
Den språkliga utbildningen skulle otvivelaktigt vinna på att fri-
325
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
