Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Karlskrönikan i facsimile. Av Ernst Nygren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
en ytlig betraktare skulle vilja gissa härpå, utan hyser i stället ett
innehåll av märkligaste slag, och en närmare undersökning av den
kortfattade, men desto vältaligare ryggtiteln: Karlskrönikan kan
genast bekräfta detta faktum. Med det gråa lärftsbandet har alltså
vår medeltidshistorias ryktbaraste handskrift trängt utanför sin
säkra, men exklusiva förvaringsplats i Kungl. Bibliotekets
manuskriptavdelning. Den kan nu i en för vetenskapligt arbete fullgod
reproduktion förvärvas icke blott av andra lärda institutioner utan
även av den enskilde forskaren eller bokvännen. En organiserad
utgivning har därmed också begynt av Äldre handskrifter i facsimile
i anslutning till Svenska historiska föreningens verksamhet och i
dess namn.
En lyckligare början av denna verksamhet hade heller icke kunnat
göras. Jämte Erikskrönikan är säkerligen den nya eller
Karlskrönikan den källskrift som blivit mest återberättad i våra historiska
framställningar. Redan den nära samtidige Ericus Olai infogade
den mer eller mindre fullständigt i sin götiska krönika. Alltsedan
Messenius år 1616 utgivit dess tidigare parti (till och med 1439) och
Hadorph på 1670-talet hela rimkrönikeverket, har den också medvetet
eller omedvetet präglat de följande århundradenas uppfattning av
den tidigare unionstiden, Engelbrekts befrielsekamp och Karl
Knuts-son, »som blev kung» och (genom krönikans siste utgivare
Klemming) kommit att namngiva densamma.
Men Karlskrönikan är som känt enastående inom den svenska
medeltida krönikeskrivningen även därigenom att originalhandskriften
blivit bevarad i ett så intressant stadium av dess tillkomsthistoria.
Dess karaktär av på en gång koncept, renskrift och
redaktionsexemplar förlänar den icke bara originalets ursprunglighet utan låter
oss följa dess gradvisa tillblivelse i de olika skrivarhänderna, de
smärre textpartiernas hopfogande genom strykningar och ändringar
samt till sist slutfasen, den redaktionella överarbetningen. Ända
sedan Klemming på 1860-talet fastslog denna handskrifts unika
beskaffenhet, har den också som bekant stått i förgrunden av den
källkritiskt inriktade svenska medievistiken. Doktor Oscar Wieselgren,
som författat inledningen till den nya facsimileupplagan, har av skäl,
som sammanhänga med publikationens syfte, icke ansett sig där
kunna ingå på den vetenskapliga diskussionen angående
Karlskrönikans inre sammanhang, tillkomsttid, proveniens och sanningsvärde,
utan hänvisar härom till årsbibliografierna i Historisk Tidskrift.
I enlighet med en princip som utgivningskommittén fastställt som
vägledande för sin verksamhet har han i stället i inledningen lämnat
nödiga uppgifter om handskriften själv och dess historia samt en
kortfattad redogörelse för Erik Neumans grundläggande resultat
beträffande de olika skrivarhänderna, av vilka hand 2, som skrivit
huvudpartiet av den s. k. Engelbrektskrönikan, av Neuman
attribue-rats till den tyskfödde rådsskrivaren Johan Fredebern, väpnare och
ägare till gården Körunda i Ösmo socken på Södertörn (död före 14
sept, 1449). Av särskilt värde äro de i slutet av handskriftsbeskriv-
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
