Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Diktsamlingar 1938. Av Karl Gustaf Hildebrand - Bertil Malmberg: Sångerna om samvetet och ödet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
diktsamlingar 1958
Av författaren fil. lic. KARL GUSTAF HILDEBRAND, Uppsala
.1938 var intet överflödets år i svensk lyrik. Men dess relativa
sparsamhet har inte avmattningens kännetecken. Snarare kan man tala
om en samling-, en koncentration. Det kunde tyckas att en handfull
diktsamlingar, till övervägande del inriktade på mycket invärtes
frågor, borde ha bra liten aktualitet vid sidan av fjolårets väldiga
tilldragelser på andra fronter. Men det är knappast ett rättvist
betraktelsesätt. Temat om sinnets rening och frid, i de nya
diktsamlingarna behandlat med stark intensitet och från mycket olika
utgångspunkter, kan ju aldrig bli oväsentligt, minst av allt i en farans
och beredskapens tid. De stora linjerna, de vida överblickarna, utgå
kanske naturligare från andra årsskördar än den av 1938. Men det
är därför icke oviktigt att söka en orientering bland dess krafter och
kraftkällor.
Den mest omtalade av årets diktsamlingar har varit Bertil
Malmbergs »Sångerna om samvetet och ödet». Den markerar en händelse,
som ter sig betydelsefull ur mer än en synpunkt, Malmbergs
övergång till en kristen tro, upplevd i oxfordgrupprörelsens form. Genom
det oundgängliga reklambullret kring denna tilldragelse har man i
uttalanden och inlägg alltid på nytt förnummit det säreget äkta och
oförvillade i Malmbergs egen röst. För den svenska litteraturen
måste det vara en fråga med stor spänning och stora möjligheter
över sig, vad det skall springa fram ur den kristna maktens fortsatta
brottning med en diktare och kritiker av så ovanliga mått.
Sångerna om samvetet och ödet gripa främst genom den personliga
öppenheten i sin bikt. De spegla en själens strid på många fronter.
Där är den genomreflekterade människans intellektuella kamp med
tidens undergångsstämning: å ena sidan vill allt övertyga honom om
den mörka ödesbestämdhet, ur vilken det icke finns någon utväg, å
andra sidan ropar hela hans väsen på ett annat språk, med en ångest
och samvetsoro, som inte låter sig nedtysta av några filosofemer:
Vi skrida som nödvändighetens trälar.
Vi ha ju intet val och intet vapen.
Vad är det då som fyllar våra själar
med denna ångest inför räkenskapen?
I denna olösliga konflikt söker sig Malmberg mot en nöd och en
räddning, som icke kan uttryckas i undergångsfilosofiens formler
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
