Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Problemet ungdomsböckerna. Av Elisabeth och Thede Palm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Problemet ungdomsböckerna
Förut ha nämnts norrmannen Evjenths böcker. De behandla också
reseäventyr, men i mindre, så att säga normal skala. Så har han
skrivit en berättelse om en lång och äventyrlig, men fullkomligt
trolig skidfärd genom Nordnorge och Lappland. Det förefaller, som om
en bok av det slaget skulle utgöra en nästan idealisk lösning av
problemet hur en resebok för moderna pojkar eller flickor skall skrivas.
Inom en ram, som de någorlunda känna till, finna de både spännande
upplevelser, en frisk syn på denna världen och dess problem, och
till på köpet en god handledning i umgänge med naturen. Sverige,
liksom våra grannländer och alla länder var för sig förresten, borde
kunna ge stoff till sådana böcker.
A andra sidan är det givet, att den geografiska begränsningen inte
är nödvändig för att det skall bli
en god bok. Men den underlättar
vissa svårigheter för läsaren —
liksom för författaren. Ett par
exempel på det senare kan vara
nog. Först en bra bok, Per Erik
Wahlund, »Kurs på Jamaica».
Den är tillräckligt spännande,
där finns ingen falsk
sentimentalitet, den ger till en början
genuint svensk skolpojksmiljö
och fullt naturliga skolpojkar.
Boken är bra också då hjälten
rymt, levt i dygn i lastrummen
på båtar, räddat en sjöman ur ett
äventyr på en krog och så vidare,
men den är kanske inte lika
övertygande. Det sämre exemplet
heter »Med Ökenvinden till Indien».
Boken får skylta i ett annat
sammanhang strax. Men när man
redan i skildringen av den korta sträckan Sassnitz—Berlin kan
anmärka på felaktiga sakuppgifter, kan en fackman säkert ha åtskilligt
att säga om de längre och mera svårkontrollerbara vägarna.
Huvudpersonerna i den sistnämnda boken uppges vara scouter.
Om det finns ett ur ungdomsboksynpunkt mera misshandlat släkte
är osäkert. Sannolikt existerar det goda scoutböcker, men det finns
allt för många dåliga. Ebbe Lieberath skrev på sin tid sina berömda
pojkböcker, där han talade om scouter på det sätt som var honom
eget och framställde deras förehavanden i ett skimmer av blandad
ädelhet och sentimentalitet. Hans efterföljare äro mindre lyckliga.
Då man av egen erfarenhet blivit övertygad om, att scouter sällan
i väsentliga avseenden skilja sig från andra pojkar och flickor, som
inte velat öller inte haft tillfälle att begagna sig av den form av
uppfostran, som scoutrörelsen är, blir man ledsen och irriterad av
att läsa om deras högt utvecklade omdömesförmåga, deras onatur-
Den importerade illustrationen. Bilden
liar följt med översättningen i en av
»Bill»-böckerna.
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
