Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Kan historismen övervinnas? Av J. A. Eklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. A. Eklund
natt av mörker, som försvann när förnuftet nu kom till seger,
ja så var detta illusion. Talet om medeltidens mörker och gångna
tiders fördomar vittnade mest om förnuftets tidsmässiga
okunnighet om vad som hade varit. Och även upplysningstidens
positiva tolkning av vissa tider och folk, särskilt förkristna tider och
folk, såsom »upplysta» var i det hela oriktig. Det utan vidare
idealiserade Grekland var en dimbild som man målade med färger
ifrån sin egen tid. Och när man idealiserade det förkristna Rom,
det grymma, oridderliga, svekfulla, bloddrypande republikanska
eller Cesariska Rom, det var en vrångbild, ehuru den verklighet
som revolutionen själv skapade fram nog blev en mera realistisk
avbild, mera »sann» än man från början avsåg. Med djup
okunnighet idealiserade man Kina. Och naturligen allra virrigast var
här såsom i allting den bortkomne Jean Jacques Rousseau med
sina »vildar» till naturmänniskor. Dessa människor före kulturen
och historien, som man njöt av i Paris’ salonger, ja de ha ju
spelat en betydande roll ännu in i vår tid. En annan fransk profet,
Chateaubriand, diktade till Europas förtjusning sina indianska
vildar efter några månaders amerikafärd. Och — revolutionerna
både 1848 och 1871 och efter 1918, ja de liava i en egendomligt
tidsenlig realism förverkligat dessa älskvärda »naturer».
Nu är det vår mening att segern över den historism som
behöver övervinnas snarare just består i att giva den verkliga
historien rätt. Den riktiga historiska kännedomen bör alis icke
leda till en relativism och ett liållningslöst vad som helst. Den
äkta historien förbjuder tvärtom ett sådant, Den kräver och
möjliggör och främjar på alla punkter kritik, en radikalt
genomgående kritik som gör absolut skillnad mellan vete ocli agnar,
mellan det som duger och det som icke duger. Men denna radikala
kritik bör framför allt vara positiv. Den måste framför allt rikta
sig på att söka upp och taga fasta på det sanna, det riktiga, det
rätta, det goda, det ädla, det andligt stora som trätt fram i den
historiska tillvaron. Ocli det föreligger en rikedom av sådant.
»All sanning förpliktar.» Den kräver att erkännas och tros. Allt
gott och rätt förpliktar. Det kräver att gillas och »göras». Även
det sköna förpliktar. Det kräver att erkännas, skådas, av de unga
tillägnas i ädel hänförelse.
Och därvid gäller det just att bruka alla den allvarliga
historiens resurser. Dit hör att strängt söka taga reda på huru det
faktiskt har varit och huru det ännu är. Det gäller att kritiskt
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
