Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - En ny påminnelse — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN NY PÅMINNELSE–
»Betänksamt ödet står, med grifieln höjd att rista
i kopparn in vår dorn, den eviga, den sista.»
Händelserna den 15 mars 1939 torde komma att beteckna
en av de viktigaste vändpunkterna i den nyaste tidens historia.
Deras bakgrund är alltjämt i viss mån höljd i dunkel. Att den
slovakiska separatism, som utlöste explosionen, stimulerats och
omhuldats av Berlinregeringen, som i München hade lovat garantera
det nya Tjecko-Slovakiets gränser, är uppenbart. Svårare är att
förstå, hur de styrande i Prag resonerade, då de i syfte att rädda
sin stats existens mot upprorsmakarna vidtogo de kraftåtgärder,
som blevo början till slutet. Det är tänkbart, att de räknade på ett
stöd utifrån, t. ex. från Warschau, som i nödens stund uteblev;
det är också tänkbart, att de i en situation, som hade blivit
outhärdlig, blott följde maximen: »Lieber ein Ende mit Schrecken,
als ein Schrecken ohne Ende.» Det är slutligen ingalunda
otänkbart, att presidenten Hacha och hans rådgivare hade låtit föra
sig bakom ljuset av herr von Ribbentrops diplomati.
Det för världsopinionen väsentliga är emellertid, att
Pragregeringens åtgärder mot konseljpresidenten Tiso och hans
medhjälpare möjligen — ehuru ganska osannolikt — kunde rättfärdiga
Slovakiets lösslitande från Prag men aldrig skänka skymten av en
rättsgrund för Böhmens och Mährens ockupation och annektering.
De våldsdåd mot den tyska minoriteten i Tjeckien, som också
åberopats av de tyska uttolkare, vilka över huvud taget brytt sig om
att försöka konstruera en rättslig motivering, äro lika
otillräckliga. I stor utsträckning äro de fullständigt obestyrkta, i andra
fall klara följder av vederbörande tyska gruppers provokatoriska
uppträdande mot majoriteten. Och om fall av icke-provocerade
våldsdåd mot tyskar verkligen ha förekommit, saknade
Berlinregeringen sannerligen icke möjligheter att bereda sig mångdubbel
upprättelse utan att behöva sätta en enda soldat i rörelse. På den
rättsliga och moraliska karaktären av den tyska inmarschen lönar
det sig icke att spilla ord.
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
