Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Stockholms blodbad och det svenska unionspartiet. Av Rudolv Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rudolf Bergström
återupprätta kyrkans sjunkna maktställning korsats. Tre av
unionspartiets ledare måste jämte Sturemännen böja huvudet
under bödelssvärdet den minnesvärda och blodiga 8 november. Själv
fick Trolle förgäves vänta på det utlovade skadeståndet, han
utropades av Kristian II som blodbadets egentliga anstiftare, och
slutligen fick ärkebiskopen finna sig i att vid tillsättandet av
ståthållareposten i Sverige stå tillbaka för den obskyre
uppkomlingen Didrik Slagheck.
Vad konungen angår, kunde hans ställning synas stark nog
efter triumfen över både unionspartiet och Sturepartiet. Men när
han i och med avlivandet av en mängd frälsemän och
Stockholmsborgare trodde sig hava givit det sistnämnda nådestöten, räknade
han fel. Ty Sturepartiet var ett nationellt folkparti, som
väsentligen hämtade sin styrka hos den ännu långt ifrån kuvade
svenska allmogen. För rådsaristokratiens del medförde Kristians
maktusurpation ett bestämt avståndstagande från den
dansknordiska unionstanken, ej minst bland kyrkans män. Ett talande
och påtagligt bevis härpå är biskop Brasks bittert danskfientliga
hållning under de följande årens befrielsekrig.
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
