Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Pressen och neutraliteten under världskriget. Av Torvald Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torvald Höjer
materialet, så har både från den ena och andra sidan klagats
över att motparten fått för rikligt utrymme sig tillmätt, att den
ena partens material undertryckts till förmån för den andra eller
att för en part obekväma meddelanden av partiskhet fått ligga
obegagnade. Såvitt jag kunnat finna, äro emellertid dessa
klagomål oberättigade. Det må vara riktigt, att under olika skeden av
kriget den ena eller andra partens meddelanden till omfånget
övervägt. Men det har icke varit beroende på de svenska
tidningarna utan på de stridande makterna själva, som av militära
eller andra grunder vid olika tidpunkter sänt mer eller mindre
täta och omfångsrika meddelanden. Men här har icke
förekommit ett partiskt undertryckande av det material den ena eller
andra parten ställt till förfogande. Att det ena eller andra
meddelandet — oavsett proveniensen — på grund av bristande
san-nings- eller nyhetsvärde lämnats åsido är ju en annan sak, som
ej har med neutraliteten att göra.
Beträffande tidningarnas privatkorrespondenser vill jag
emellertid ej underlåta att framhålla som självklar — även från
journalistisk synpunkt — önskvärdheten av att om möjligt
tillgång finnes till dylik information från båda sidorna, så att
meddelanden från London, Paris eller Petersburg någorlunda
balanseras av dylika från Berlin eller Wien och vice versa. Mer än en
gång har jag haft personlig erfarenhet av att ett sådant förhållande
beträffande den ena eller andra tidningen med belåtenhet
konstaterats av kritiska utländska iakttagare. Nödig uppmärksamhet
må ock ägnas däråt att icke vederbörande korrespondenters
skildringar på ett stötande sätt ge uttryck åt stämningar å
uppehållsorten. Klagomål i den vägen ligga inom min erfarenhet.
Frågan om den värdesättning av materialet, som ligger redan
i typografisk utstyrsel och rubricering, är betydligt mera ömtålig
och komplicerad; den har hört till de oftast förekommande
besvärsanledningarna. Erfarenheten visar, att man på alla håll är
utomordentligt känslig för de använda stilsorterna — andra
stilar än fetstil bruka av anmärkarna för enkelhetens skull kallas
petit. Klart är ju, att från tidningssynpunkt jämte ett
meddelandes tillförlitlighet och betydelse dess nyhets- eller
sensationsvärde bestämmer den typografiska utstyrseln; vad som för den
ömtåliga främmande iakttagaren ter sig såsom partiskhet, har
sålunda i många men icke i alla fall bestämts utan tanke på annat
än rent tekniska synpunkter. Önskvärt synes givetvis, att med-
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
