Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 26 jan. 1939 - Riksdagsouverturen - Jordbrukspolitikens dilemma. Av Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
att regeringspartiernas meniga i längden icke trivas med statistroller,
som de inte äro vana vid i hembygden; ville man låna ett uttryck ur
oceanografien, kunde man likna den dova olusten inom
regeringspartierna över den nuvarande parlamentarismens exercisreglemente
vid de submarina böljornas dynamik, ännu så länge särskilt
förnimbar inom bondeförbundet. Eljest är det ganska groteskt att tänka
sig, att statsministern vill utmåla just hr Skoglund såsom någon
fara för folkstyret, denne okonstlade östgöte med bondedemokratien
i blodet ehuru envist fasthållande vid den gamla föreställningen att
även demokratiens riksdagsmän oberoende av partifärg böra ha en
övertygelse och stå för denna.
Slutintrycket av remissdebatten var eljest, att
regeringsledamöterna börja bli gamla. Den ungdomliga stridsglädjen från fejderna
med Ekman, Trygger och Lindman saknade man — endast hr Sköld,
den yngste bland deinartementscheferna, är sig alltjämt lik. Tjugo
års aktivitet på utsatta poster gör ålderssymptomerna förklarliga.
leke minst efterlyser man hos statsministern det forna goda och glada
lynnet mitt uppe i ali aggressivitet. Som debattör har han blivit
bitter och tungsint, trots alla oanade triumfer ute bland folket och i
riksdagen. När han vid solenna tillfällen tar till orda i kamrarna,
är det oftast för att hålla sin domedagspredikan. Varför bör inte
samförståndspolitikern par preference gå före i att visa tolerans och
generositet? Mellan hans jovialiska leende på tidningarnas bildsidor
och hans mulna uppsyn i riksdagen finnes ingen porträttlikhet.
Intill senaste tider har jordbruket fått nöja sig med
att intaga en skyddad försvarsställning gent emot
de anstormande ekonomiska krafterna. Först efterkrigsårens
jordpolitik har präglats av en strävan att bringa upp jordbrukarens
välstånd i paritet med andra samhällsklassers. Medlet är stöd för priset
på hans produkter. Jordbrukaren får i detta nu, tack vare ett system
av prisregleringsåtgärder, vida större inkomst än det rena
bytesvärdet av sina produkter. Däri ligger ett erkännande av hans eget värde
och betydelse för samhället.
Helt oberoende av begränsningens lag kan man ju ej göra sig vid
utformande av prispolitiken. Man får höja den stora massan, men
ej alla, och en differentiering måste förr eller senare försökas. Vidare
måste man, i den mån jordbrukspolitiken går ut på att höja
avsättningen av jordbruksprodukter genom prislättnader till
konsumenterna, göra skillnad mellan mer och mindre köpkraftiga konsumenter,
då väl bidrag till köp av livsmedel ej i längden kan utgå alldeles
oberoende av behov.
Den äldsta formen av hjälp till jordbrukare i större skala är, om
man frånser tullar, förbunden med egnahemslånerörelsen. Syftet har
ju varit nybildning av småbruk, och därvid har en gallring bland
sökandena städse skett. Populär har gallringen aldrig varit, och man
fordrar nu allt högljuddare en uppmjukning och större frikostighet
från det allmänna. Men de redan befintliga jordbrukarna klaga sani-
76
[-Jordbrukspolitikens-]
{+Jordbrukspoliti-
kens+} dilemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
