Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Den tyska fyraårsplanens problem. Av Carsten Welinder - Fyraårsplanen, dess viktigaste uppgifter och hittillsvarande resultat - Fyraårsplanens finansiering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carsten Wellnder
turliga» förutsättningarna finnas. Ur denna synpunkt är
fyraårsplanen tydligen i stort sett ett misstag, även om t. ex. de erfarenheter,
som göras i fråga om produktionen av syntetisk bensin, bli av
betydelse för hela mänskligheten den dag, petroleumkällorna sina. Man
kan säga, att fyraårsplanen till sina yttersta konsekvenser driver det
brott emot frihandelsgrundsatsen, vilket varje europeiskt industriland
varit nödsakat att i större eller mindre utsträckning begå, sedan de
stora råvaruproducenterna, som Ryssland och de övriga
världsdelarna, börjat bygga upp egna industrier och fördenskull försvårat
Europas export av industriprodukter. Men härmed har också
framhållits, huru långt man numera avlägsnat sig från den klassiska
fri-handelstankens förutsättningar.
Vad särskilt Tyskland beträffar, kan man visserligen säga, att
föredrager man en dyrare inhemsk råvara framför en billigare utländsk,
giver man produktionen en oekonomisk inriktning. Genom en mindre
uppoffring av produktionsfaktorer, än som erfordras för att
framställa varan inom landet, skulle man kunna tillverka andra
industriprodukter, med vilkas hjälp man kunde byta till sig den från utlandet.
Men man förbiser då, att det för närvarande är svårt att peka på
någon möjlighet för Tyskland att väsentligt driva upp sin export,
som det ej redan försöker utnyttja. Så länge någon sådan möjlighet
ej förefinnes, tjänar det föga att tala om huru förhållandena borde
vara anordnade. Det har i så fall ej mycken mening att räkna ut till
vilka priser olika råvaror kunnat inköpas på världsmarknaden och
jämföra dessa med tillverkningskostnaderna eller de priser,
konsumenterna få betala. Att importvarorna vid en sådan jämförelse ställa
sig billigare än de inhemska råvarorna beror ju till stor del på att
den tyska valutan officiellt har en kurs, som ej på något sätt
motsvarar dess inhemska köpkraft och därför endast kan upprätthållas
med tillhjälp av stränga importrestriktioner. Gåve man handeln fri,
skulle följden omedelbart bliva en devaluering av valutan, och efter
denna skulle kostnadsskillnaden mellan in- och utländska råvaror ej
längre vara så stor som nu. Man kan ej på en gång anklaga
Tyskland för att genom dumping forcera fram en oekonomisk export och
för en oekonomisk autarki. Dessutom ha redan så pass stora
tekniska framsteg gjorts, att man ej vet, vilka kostnadsbesparingar den
fortsatta iitvecklingen kan medföra.
Fyraårsplanens finansiering.
Den ur ekonomisk synpunkt mest intressanta fråga, som rör
fyraårsplanen, är sättet för dess finansiering. Man har här sökt skapa
nya former för samarbetet mellan staten och enskilda företagare, som,
även om de ej äro helt nya, aldrig förut tillämpats i denna
omfattning. Statens direkta bidrag äro ringa, om man frånser några
visserligen mycket betydande undantag, såsom de ovannämnda Buna-verken
och Hermann Göringverken. De förra finansieras som nämnts genom
gummitullen. De senares aktiekapital uppgår till 405 millioner Rm,
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
