Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Förhoppningar, förtroende och okunnighet (beträffande socialpolitiken). Av Karl Wistrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Wistrand
har den bedömt med noga hänsyn tagen till dess moraliska och
ekonomiska följdverkningar, ocli man har gått till
förverkligandet endast i den mån, man efter bästa bedömande kunnat i det
långa loppet se fördelarna överväga för rike och folk.
Man har ansett det angeläget att avhjälpa oförvållad nöd, men
man har hållit för lika viktigt att icke sprida samhällets
hjälpverksamhet ut över befolkningslager, där behovet av hjälp kan
anses tvivelaktigt eller obefintligt. Man har uppehållit kravet på
hjälp till självhjälp som det socialpolitikens essentiale, vilket
under inga förhållanden finge eftergivas.
Helt annorlunda ter sig den åskådning, som till synes börjar
genomtränga de nuvarande regeringspartierna. Sociala förmåner
och behov skola rent principiellt icke vägas mot varandra;
förmånerna skola komma alla till del oavsett behov och
behovsprövning. Det är underligt, att en uppfattning, som är så kortsynt —
den må framföras aldrig så självsäkert eller med den påstådda
vetenskaplighetens hela illusionskonst — kan vinna anhängare
hos så stora delar av vårt folk; vilka bli till slut de lidande på en
på detta sätt konstruerad politik? Förvisso de mest behövande,
vilka på detta sätt på ett långt tidigare stadium se det allmännas
lijälpresurser uttömda.
Vad som hittills genomförts har emellertid, med vissa undantag,
knappast lämnat rum för allvarliga erinringar av principiell
natur. Vad man hittills haft att anmärka på har icke varit tanken
utan takten. Den ekonomiska utvecklingen kan icke länge bära upp
ett reformtempo, vars frukter avsätta sig i oavlåtliga
budgetökningar och skattetryck av sådant omfång och vidd, som vi de
senaste åren fått uppleva. Samtidigt med genomförandet av
socialreformer i hetsigt tempo hava frön nedlagts till allvarliga
ekonomiska rubbningar, vilka i dagens konjunkturläge icke hunnit bliva
uppenbara, ehuru man på vissa håll redan med oro tror sig kunna
spåra de första tecknen av dem.
Vad är det som inträffat? Socialpolitiken har allt mera övergått
till att bli politiskt bröd. Socialpolitiken och den sociala
ansvarskänslan hota att separera. Hur ha icke de senaste årens
valrörelser präglats av dessa sociala önskelistor, som utropats på torgen
för att återkomma som folkkrav, hur ha icke de beryktade
härskarorna av sociala reformer använts som hetsande kryddor i en
valrörelse, där spelet dock främst gällt ett parlamentariskt
underlag! Det sociala momentet börjar få vika för det politiska och
616
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
