Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Judepogromerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Judepogromerna
och trots svalget mellan nazismens nya läror och vår egen
åskådning, städse eftersträvat att objektivt bedöma det nya Tysklands
insatser på gott och ont; vi ha ej tvekat att ibland framhålla, att
även en folkstyrelse kan lia viktiga lärdomar att hämta därifrån.
Men vår tidskrift har även en annan tradition, hävdandet av
rättsstatens idé, både mot yttre våld och mot partipolitisk övermakt.
Vi skulle svika denna senare tradition, om vi icke förenade vår
röst med alla dem, som rysa inför det nu passerade. Vi vilja ej
uttala oss om, huruvida det varit möjligt att assimilera Tysklands
judar —■ det bör blott erinras om att antisemitismen har gamla
anor och djupa rötter i Tyskland, och det kan hända, att professor
Böök har rätt i sitt påstående att tyskar och judar ej synas kunna
sammanbo. Men det är ingen lösning att pressa ut det främmande
folket i förtvivlan över gränserna, därmed spridande judefrågan
— såsom de ideliga rapporterna från Tysklands grannländer
visa — i koncentriska cirklar till andra länder. Det är
upprörande, att det i tjugonde århundradet skall behöva finnas
människor — onda eller goda, av vad ras de vara månde — som ställas
utanför lag och rätt, berövas näringsfång och ägodelar, kastas i
koncentrationsläger eller jagas i skogarna, ja, som ej ens genom
mullvadsgångar kunna komma ut ur landet. På vidstående sida
kan man i »Der Stürmer» för en av de senaste veckorna se
antisemitismen i sin mest förråade form: en hel ras stämplas som
kriminell, och tidningen aktar ej ens för rov att dra in de minsta
barnen — »den uppväxande förbrytargenerationen» — i
hetsagitationen. Det kan ej tänkas en civilisation, förtjänt av detta namn,
om elementära rättsgrundsatser, uppbyggda under seklers möda
och utgörande ovillkorliga beståndsdelar i en västerländsk kultur,
trampas i stoftet. Det som nu skett, mitt i Europas hjärta, är ett
återfall i barbarisk atavism, värre än utrotningen av
hugenotterna, därför att den västerländska kulturen ej bort trehundra år
ha påbyggts förgäves. Det skedda är också, typiskt för det
avkristnade officiella Tyskland, det brutalaste förnekande av de
kristna humanitetsidealen. Det öppnar på vid gavel dörren till en
helt annan värld än den gamla germanska rättstankens — den
rättsstat, vilken Heinrich von Kleist tecknat i sin odödliga novell
om Michael Kohlhaas, hästhandlaren i reformationens Tyskland,
vilken väl fick bestiga schavotten som upprorsman men minuterna
före avrättningen också gavs rätt och upprättelse i processen mot
junkern.
609
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
