Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - Tysk arbetsrätt före och efter 1933. Av Alvar Odholm - Alfred Hueck: Deutsches Arbeitsrecht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
yrkesområde, kunde nämligen riksarbetsministern utsträcka avtalets
giltighet till alla arbetare inom detta yrkesområde. Denna möjlighet,
som synes ha begagnats mycket flitigt, innebar ju ett starkt statligt
ingripande i näringslivet. Det kan för övrigt i detta sammanhang
förtjäna erinras om att en liknande anordning på senare tid varit
aktuell även i vårt land: år 1934 utarbetades inom
socialdepartementet ett förslag i denna riktning. Förslaget, som väckte starkt
motstånd både från arbetar- och arbetsgivarorganisationer, blev
emellertid icke upphöjt till lag.
Genom nationalsocialismens övertagande av makten i Tyskland
tillintetgjordes själva grundvalarna för kollektivavtalsväsendet,
nämligen de stora organisationerna på arbetar- och arbetsgivarsidorna.
Dessa »ensidiga» organisationer betraktades som ett uttryck för
klasskampens idé, och i tredje riket kunde följaktligen icke finnas något
utrymme för dem. Den 2 maj 1933 (alltså sedan »det nationella
arbetets dag» firats dagen förut för första gången) besattes de
socialistiska fackföreningarnas lokaler över hela Tyskland. Den 10 maj 1933
bildades en ny organisation, den tyska arbetsfronten. De icke
upplösta fackföreningarna — alltså de icke-socialistiska — samt
arbetsgivarföreningarna fingo till en början såsom organisationer ingå i
tyska arbetsfronten men upplöstes sedan helt och sammansmältes i
den nya organisationen. Den tyska arbetsfronten förklarades vara en
ersättare för de gamla organisationerna. Den principiella olikheten
vore att man nu i motsats till vad som tidigare varit fallet skulle ha en
gemensam organisation för både arbetare och arbetsgivare.
Utländska iakttagare ha väl emellertid haft en känsla av att sedan
grunderna för den gamla ordningen en gång rubbats, har det tyska
arbetslivet befunnit sig i en ständig omstöpningsprocess. Det har
varit oerhört svårt att få någon samlad överblick över de olika
åtgärdernas verkningar och över de djupare sammanhangen i den
nuvarande tyska arbetsrätten.
Det är därför med intresse man tar del av ett i år utkommet arbete
»Deutsches Arbeitsrecht» av professor Alfred Hueck i München,
medlem av akademien för tysk rätt. Man gör det med desto större
intresse som Hueck redan under 1920-talet var känd som en framstående
forskare på arbetsrättens område: från hans hand emanera bland
annat värdefulla arbeten över kollektivavtalet.
Hueck betonar, att det bereder stora svårigheter att nu ge en
översikt över den gällande tyska arbetsrätten. Vissa nya rättstankar ha
kommit till uttryck i nya lagar (särskilt lagen av 1934 om det
nationella arbetets organisation). Denna reglering har emellertid till stor
del varit av uteslutande organisatorisk och programmatisk karaktär:
detaljbestämmelser saknas ännu i stor omfattning till förfång för
rättslivet. Man får därför vid rättstillämpningen ofta röra sig med
principer, hämtade från den gamla rätten, men då uppstår alltid
frågan i vad mån den gamla rättens principer strida mot de i den nya
rätten nedlagda nationalsocialistiska grundtankarna och följaktligen
icke längre kunna tillämpas.
585
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
