Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Turkisk ungdomsuppfostran och turkisk nationalism. Av Gunnar Jarring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Jarring
härskande partiet föreskrivit är självklart. Man har gärna tagit
in utländska universitetsmän, som har fått hjälpa till med att
uppbygga den högre undervisningen. Man sände på det första
stadiet en stor mängd unga studenter till olika universitet i
Europa. Främst begagnade man sig kanske av möjligheterna att
inhämta europeiska lärdomar på teknikens område, för att kunna
uppbygga de stora industrier, som nu anläggas i Turkiet. Det är
europeiska ingenjörer, som lagt grunden till dem, men det är icke
de som komma att fortsätta arbetet — det blir unga turkiska
ingenjörer, som redan äro färdigutbildade av sina läromästare
eller som komma att bli det inom den närmaste framtiden. Och
därmed äro vi inne på ett mycket intressant förhållande i det nya
Turkiet: man tar upp västerländska tankar och idéer och
västerländsk teknik, men man stöter från sig västerlänningarna.
Europeiskt kapital hade många investeringar i det gamla
Turkiet, som delvis tillkommit under det tryck, som man kunnat
utöva på förkrigsårens »sjuke man», smeknamnet på sultantidens
förfallna Turkiet. Det ingick i kemalismens idé att frigöra sig
från utländskt kapital, och hur skulle detta tillgå, om icke genom
att höja den egna statens resurser, så att den kunde köpa ut
utlänningarna. Detta har genomförts i huvudsak. I våra dagars
Turkiet behöver man knappast längre räkna med utländska
kapitalinvesteringar. Däremot överlämnas fortfarande stora arbeten
till utländska bolag å entreprenad och utländskt lånekapital
godtages, som nu senast framgått genom de stora engelska och tyska
krediterna. Vad som också hjälpte till då man skulle frigöra sig
från utländskt inflytande var att man efterhand kunde utbilda
en egen kår av yrkeskunniga universitetsmän, ingenjörer och
arkitekter. Europa har gjort sin plikt: det har lärt upp den
turkiska ungdomen — som icke på något sätt står efter den
europeiska i fråga om intelligens — i de yrken, som tidigare Europa
hade monopol på i Orienten. Europa kan gå.
Låt oss tänka oss samma utveckling som i Turkiet i andra
stater i främre Orienten (och varför icke med Japan som exempel,
även i Fjärran östern). Dessa folk, som bundna av islam under
långa tider levat avskilda ocli fjärran från ali den ävlan i Europa,
som medfört vårt oerhörda tekniska uppsving, ha alltid varit
lämpliga för den europeiska industrien att exploatera. Man liar
hämtat råvaror från dessa länder, råvarorna ha kommit tillbaka
i förädlat skick, ocli man har alltså liaft länderna som avsätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
