Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Hans Järta och Sveriges grundlagar. Av Fredrik Lagerroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fläns Järta och Sveriges grundlagar
allmänna nationalkraften »uppkommer av friheten att tänka och
yttra sig över nationens stora angelägenheter» och »att se dessa
framställda till varje medborgares kännedom och omdöme».
Uti sin nitälskan för danandet av ett allmänt tänkesätt
sekun-derades Järta 1809 av Silverstolpe. Vad denne härvid intresserade
sig för var dock, huru den allmänna opinionens motspänstighet
mot genoinförandet av en ideal författningsschablon skulle kunna
hävas. Statens grundläggning genom ett kontrakt är för honom
en självklar sak, och han har lyckats få denna rättskonstruktion
godtagen i regeringsformens ingress. Genom den timade
regementsförändringen, säges det där, ha svenska folkets fullmäktige
inträtt i rättigheten att upprätta en förändrad statsförfattning
och till den ändan med upphävande av dittills gällande
grundlagar överenskommit om den regeringsform, som följer.
Revolutionen har gjort tabula rasa med det förgångna. Mellan den nya
och den närmast föregående regeringsformen råder fullständig
rättslig diskontinuitet.
Helt annorlunda ser Järta på saken. I sitt Svar till Allmänna
Journalen har ban ingående polemiserat mot »statsmekanisternas»
uppfattning av staten som något som blivit på en gång
sammanfogat efter ett fördrag, vilket för att vara rättmätigt borde
överensstämma med abstrakta normalbegrepp, och i stället anknutit
till Burkes lära att varje folk oupphörligen utvecklar sin
statsform »ur ett inre liv, bestämt av dess naturförhållanden, dess
öden, dess seder, dess lynne — av allt detta som bildar dess
odling». En enda generation har icke rätt »att bryta den
utvecklingskedja för varje folk, vars första ädla länkar uppstiga ur dess
sagor», heter det på annat ställe i Odalmannen. Och i utredningen
om Sveriges läroverk talar han om »den urgamla svenska
statsförfattningen, i vilken konungavälde och folkfrihet alltid befästat
varandra», såsom alltjämt beståndande.
Samma uppfattning möter emellertid fullt utbildad redan i
utskottsmemorialet. Den nya författningen presenteras icke såsom
en för alla folk passande idealförfattning utan som en skapelse
av »den svenska individuella kraften» och förklaras vara
anpassad efter »det urgamla, aldrig utplånade och outplånliga svenska
individuella lynnet». Den säges vara en skänk av den nuvarande
generationen åt kommande generationer, avsedd att av dem
vårdas och fullkomnas. Något allvarligt brott med det förgångna
betyder den icke, alldenstund utskottet ansett sig förhindrat att
553
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
