Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Hans Järta och Sveriges grundlagar. Av Fredrik Lagerroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans Järta och Sveriges grundlagar
Ingalunda. Det konstitutiva för regeringsformen är en väl
avvägd balans mellan de tvenne statsmakter, konung ocli ständer,
som sedan mer än ett århundrade kivats om makten i Sveriges
land. Tanken därpå har koncipierats i opposition mot den
ortodoxa frilietstida ständermonismen ocli under de följande
decennierna närts av det intensiva misstroende mellan konungamakt
ocli folkmakt, som den fortsatta striden dem emellan hållit vid liv.
Balanstanken är ett fullgott uttryck för det adertonde
århundradets mekanistiska tänkande och har i den politiska debatten
ständigt åskådliggjorts genom bilder hämtade från teknikens
värld. Vid 1769 års riksdag illustreras den genom förnumstigt tal
om riksurverkets vikter och lod. Liknande bilder komma åter i
Silverstolpes uttalanden våren 1809 för att sedan formligen myllra
i det av Mörner inspirerade representationsbetänkandet av mars
1810. Tillräckligt kan vara att citera den förres karakteristik av
regeringsformen såsom »ett konststycke, i uträknad jämvikt vida
överträffande alla tidigare svenska regeringsformer».
Huru har då Järta rett sig ur det dilemma, vari lian försatts,
då lian skulle för plena presentera ett barn av en för honom så
helt främmande anda? Jo, på det enkla sätt att lian först ger den
mekaniska balanstanken sitt stycke och sedan den organiska sitt
ocli försöker uppmjuka den förra genom den senare.
I det tredje stycket av utskottets berömda memorial förklarar
han lojalt nog, att utskottet sökt rikta de skilda statsmakterna
till inbördes bevakning, till inbördes återhåll, utan att dem
sammanblanda, utan att lämna den återhållande något av den
återhållnas verkningsförmåga». Den föreslagna statsförfattningen
skall vila på »dessa huvudgrunder av statskrafternas särskilda
bestämmelser och ömsesidiga motvikt». En alltigenom korrekt
karakteristik, vars riktighet det ej skulle varit svårt att belägga
genom hänvisning till regeringsformens allmänna komposition
och särskilda paragrafer!
I fjärde stycket övergår emellertid Järta till en lätt polemik
mot vad han nyss sagt. Den starka ringaktning för »vågskålen»
och för »politiska räknemästare», som fjorton år senare får ett
sådant strålande uttryck i uppsatsen »om statistik», möter redan
nu, ehuru så försynt framställd som situationen krävde. »Det är
icke blott av formers noggrant beräknade
sammansättning, icke blott av konstitutionella makters sorgfälligt
vägda förhållanden som en statsförfattnings värde ocli i följd
551
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
