Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Benesj, demokratien och freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jBenesj, demokratien och freden
Europa, hänför sig ytterst till den tjeckiska demokratiens
oförmåga att förverkliga sina intentioner och skapa en endräktig
folkstat. Och härvid är man framme vid det centrala i den
aktuella svenska diskussionen om demokrati ocli diktatur. Man
underlåter att rigoröst hävda de samhällsetiska krav på demokratierna,
vilkas uppfyllande är demokratiens mål. Parallellerna med
debatten kring det spanska inbördeskriget ge sig härvid genast.
Det är objektivt fastslaget, att den spanska demokratien var
oförmögen att sörja för något så elementärt som rättsordningens
upprätthållande, människornas säkerhet till liv och lem, rättvisa vid
val, trosfrihetens hävdande o. s. v. I stället för att med
utgångspunkt härifrån söka bedöma resningen i Spanien, har man genast
låtit sitt omdöme bestämmas uteslutande av begreppet fascism
eller icke. Vi andra, som gärna vilja underskriva Masaryks teser
om demokratiens mening och mål, kunna icke åtnöja oss med
detta blint formaldemokratiska tänkesätt. Folkstyrelsen
förtjänar rimligen stöd endast om den osvikligt eftersträvar att fylla
sitt föregivna inre mål, d. v. s. att realisera rättvisa, frihet och
säkerhet för medborgarna. Det finnes en notorisk böjelse i en del
kretsar i Sverige att föra diskussionen om demokratien blott i den
formen, att man vänder bort blicken ocli förfasar sig över
diktaturernas metoder. Dessa förtjäna förvisso sin granskning, men
ytterst gagnas dock demokratiens sak bäst av att demokratierna
ej glorifieras utan även de underkastas sträng observation och
kritik. Också Tjeckoslovakiets tjugoåriga historia har något att
lära dem, vilka bekänna sig till folkstyrets principer men efter
undergången av den ena demokratien efter den andra måst finna
att folkstyret ej är ett axiom utan ett problem. leke genom att
applådera ett aktsluts »happy end» utan genom en fördomsfri
prövning av kausaliteten i pjäsen kan diskussionen lios oss om
demokratien undgå sin nuvarande ofruktbara ödslighet och sin
till samhällsetisk indifferens gränsande formalism.
540
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
