Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 23 september 1938 - Ernst von Born och Ragnar Furuhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
småfolk att lyssna, som tar publik ur alla låger och står på god fot
med både stadsbor och jordbrukare. Det fläktar friska demokratiska
vindar kring von Borns kämpagestalt där han bilar fram som
valtalare genom det svenska Finlands bygder. Alla som höra och se
honom veta, att i den mannen bor det intet svek och inga finurligheter;
det han säger och gör är enkelt och rakt på sak, hjärtat är med lika
mycket som förståndet och man vet också, att det är ett modigt hjärta
innanför rocken och en väldig näve som slås i bordet, då äktfinsk
vrånghet oeh våldsdyrkande lagförakt hota samhällsfreden i landet.
Är von Born entusiasten så representerar Furuhjelm betänksamheten,
vilken med vetenskapsmannens krav på exakthet förbehåller sig tid
att omsorgsfullt begrunda ett problems alla sidor, innan han tar
ställning och formulerar omdömen. Men då han gör det, är resultatet
perfekt och briljant, von Born är medryckande men han överraskar
sällan, Furuhjelm kan bli en farlig motståndare genom sin kvickhet, sin
intelligenta skärpa.
Då Ragnar Furuhjelm hösten 1917 vid 38 års ålder valdes in i
riksdagen, hade han bakom sig en hedrande bana som vetenskapsman,
astronom och pedagog. Några utåt synliga allmänna medborgerliga
förtroendeuppdrag att tala om hade han icke beklätt, men studenterna
i Nylands nation visste vad han gick för. Han hade gjort sig gällande
som debattör och tillfällighetspoet, som festtalare i den högtidliga
stilen och en sarkasmernas mästare, vilken kryddat tillvaron i otaliga
situationer. Det var någonting öppet och blont, allvarligt och
charmerande, klokt och gäckande, tillförlitligt och spefullt över hans
väsen. Riksdagsmännen, också de finska, började snart tycka detsamma
och så fick man bevittna att Furuhjelm en dag korades till ordförande
i riksdagens mäktigaste utskott, statsutskottet, en position som han
behöll under mer än ett decennium. Att han var svensk var
visserligen sant men han behärskade riksdagsfinskan utmärkt och så var
han saklig, objektiv, tillgänglig, okonventionell och vinnande. För
egen del trivdes han också förträffligt i riksdagen, som på det hela
taget var en rätt drägligt vistelseort, trots allt vad
antiparlamenta-rikerna och de missnöjda deputationerna sade. Men så kom Lappo
somaren 1930.
För få finlandssvenska riksdagsmän torde Lapporörelsen ha
inneburit en sådan obehaglig överraskning som för Ragnar Furuhjelm.
Han såg folk, vilka han tilltrott förmåga att genomskåda töckniga
ideologier, löpa med i flocken av tanklösa våldsympatisörer; människor
som ansetts vara pålitliga samhällsbevarare började uppföra sig som
vettvillingar och diktaturkrävarna stucko upp sina huvuden där man
minst väntat det. Att svenskheten skulle börja sätta sitt hopp och sin
tro till lagbrytande folkhopar och virriga demonstrationsledare —
det var dock något mot vilket han måste reagera med hela styrkan
av sitt ingenium, sitt svenska sinne, sin kritiska läggning oeh sin
känsla för lagens och rättens bud. Det är troligt att de första
Lappoåren satte djupa spår i Furuhjelms själ. Det visade sig dock att folket
var bättre än det såg ut, då Kosola stod på höjden av makt, och det
.526
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
