Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Nya biskopsord. Av Åke V. Ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
nerna, opinionen, för att därigenom kunna nå de enskilda
människorna, dels gå direkt på de enskilda människorna för att förvandla
dem och genom dem förhållandena i världen.
Brilioth och Jonzon ge förutom ledande synpunkter också konkreta
exempel, vilket är lika sällsynt som välkommet i framställningar av
kristna önskemål. Den förre nämner socialdepartementets
sakkunnigas förslag till hjälpåtgärder för dövstumma, som hade berövat
dessa människor »det mesta av den kyrkliga gemenskap och andliga
omvårdnad som de hittills åtnjutit», om icke regering och riksdag i
stället lyssnat till »de vägande sakskäl som förts fram såväl av
döv-’ stumvårdens representanter som av ansvariga kyrkliga myndigheter».
Men för att kunna åstadkomma sådant måste kyrkan också i sin
söndagliga förkunnelse beröra allmänna frågor och påverka opinionen
i kristen anda. »Skola vi alltså predika ’socialt’, kanske också
’kulturellt’ och ’politiskt’ och ’väx-ldspolitiskt’? Ja, självfallet... I
evangelii ljus måste vi lära oss själva och varandra att se och
bedöma allt.»
Brilioth gör en svidande vidräkning med ett ännu bestående
missförhållande: kristendomsämnets undanskymda ställning och
bristfälliga kursplan både i folkskolan och gymnasiets översta ring. Med
anledning av påbudet, att religionsmeddelelsen i folkskolan skall ske
inom bergspredikans ram, skriver biskopen: »Ingen bestrider
bergspredikans enastående ställning i Bibeln — men att inge ungdomen
den föreställningen, att den historiska kristendomen icke är eller
borde vara något annat än vissa höga och vackra principer, som
finnas uttalade i Matt. 5—7, detta är en ren förfalskning av historien.» —
Tyvärr tyckas många, t. o. m. bland präster och kyrkfolk fortfarande
leva i den villfarelsen.
Såsom synes kan den episkopala rösten ibland höjas en smula, då
det gäller att beivra skadegörelse i kyrka, folk och samhälle. Men
eljest måste det konstateras, hur lågmält, försynt och sakligt dessa
herdar taga till orda i de mångskiftande svåra frågor och inför det
pressande tidsläge, där de ha att tala. Kanske är det just detta som
gör, att man får sådan lust att lyssna och sådant förtroende för de
klara, manliga och kristna svar, som givas, och det inträngande
budskap, som når oss.
Ake V. Ström.
513
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
