Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Nya biskopsord. Av Åke V. Ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
nya biskopsord
Det var en märklig händelse i vårt lands kyrkohistoria, när den
26 maj i år för första gången sedan 1528 tre biskopar på en gång
vigdes till sitt ämbete i Uppsala domkyrka. Och när vår kyrka
härigenom fått jämnt en fjärdedel av sitt episkopat förnyat, är
det en glädje att konstatera, att de nya männen icke blott var för
sig äro högt förtjänta och aktade förgrundsgestalter i det andliga
och kulturella livet, utan också på ett sällsynt värdefullt sätt
komplettera varandra genom att representera olika väsentliga sidor av
kyrkans liv och arbete. Yi ha fått en historieforskare,
kyrkokännare och erfaren kyrkoledare av närmast högkyrklig typ, en
from-hetsforskare, praktiskt verksam präst och själavårdare av
ungkyrk-lig typ och en lutherforskare, etiker och oxfordman av lågkyrklig
riktning. Men i allt väsentligt, såsom synen på Ordet och kyrkans
uppgift, den vakna blicken för tidens krav eller nitet för den
ekumeniska gärningen stå de endräktigt samman.
Den som av dessa eller liknande orsaker går med spänd förväntan
till läsningen av de tre biskoparnas herdabrev, som utkommo strax
innan den grafiska konflikten lade hämsko på det tryckta ordet, torde
icke bli besviken. Anspråken på dessa encyklikor ha genom brevens
stigande omfång och värde blivit allt högre, och på de senare åren
ha de nått en läsekrets långt utanför det egentliga kyrkfolket. För
den som vill veta något om Sveriges kyrka av i dag, vad hon tror, hur
hon fungerar och vart hon syftar, torde ingen bättre litteratur finnas
än de nuvarande biskoparnas ämbetsbrev, bland vilka de tre
nyutkomna inta en kvantitativ och saklig rangplats.
Biskop Brilioth i Växjö hör till de icke alltför talrika kyrkomän,
som trots alla reservationer se ljust på det andliga och kyrkliga
läget i vårt land. Själv skriver han: »Jag har blivit beskylld för en
’blåögd’ — väl snarast en eufemism för ’enfaldig’ — optimism med
avseende på kyrkans framtid.» Men säkerligen är det högst berättigat
då han tillfogar, att denna grundsyn »förvisso icke är ett uttryck för
en optimistisk lynnesart, som knappast blivit mig given, utan frukten
av som jag tror objektiva iakttagelser». En stor mängd av dessa
iakttagelser få vi också del av i detta brev, som likt en strålkastare
sveper över olika sidor av kyrkans, prästens, prästhemmets,
medhjälparnas och kyrkfolkets gärning.
Tron på kyrkans möjligheter gör emellertid ingalunda biskopen
blind för missförhållanden och svagheter. Redan på brevets tredje
sida kommer varningen för en synnerligen olämplig men alltför
vanlig prästsynd: »Vår Herre har för visso icke bruk för tankelättja —
som sanningens konung vill han bli ärad och sökt ej minst av Ordets
509
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
