Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Advokatsynpunkter på engelsk rättvisa. Av Fritz Kaijser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adv okat synpunkt er på engelsk rättvisa
lordkanslern högste domarjurist, Lörd Chief Justice Gordon
Hewart, där fredsdomarnas sätt att skipa rättvisa fördömes i de
skarpaste ordalag.
Men kritiken stannar icke vid domarkårens lekmannaelement,
även de juristutbildade domarna nagelfaras. För att förstå dess
räckvidd är det nödvändigt att erinra sig att domaren har en
starkare position i engelskt rättsväsende än i vårt. Ett exempel
härpå utgör redan den processrättsregel enligt vilken County
Court domaren bestämmer om part i mål, som rör mindre än 20 £,
äger överklaga domslutet. Ännu starkare markeras
överrätts-domarens självständighet. Han liar utomordentliga möjligheter
att låta sin personliga mening om rättfärdigheten av parts
yrkande avgöra målets utgång. Mot försök att kvälja dom kan han
mobilisera de oerhörda diskretionära maktresurser, som det
uråldriga rättsinstitutet Contempt of Court ger honom i händer.1
Som en följd av prejudikatsläran knytes själva rättstanken på ett
intimt sätt till överrätternas verksamhet. Att angripa dem är
därför att på omvägar angripa den engelska rättvisan i dess
grundvalar.
En majoritet av County Court domarna stämplas som andra
klassens jurister, som på politiska meriter hugnats med
domarsysslan. Hndantag finnas visserligen men sägas snarare bekräfta
regeln än vederlägga den. Och där den juridiska begåvningen
finns, paras den ofta med benhård konservatism. Muir, som tagit
till sin uppgift att granska rättsskipningen i norra England,
porträtterar en sådan äldre distriktsdomare, Sir Francis Greenwell,
sträng och respektingivande men en tory av renaste vatten.
Resultatet är olyckligt. Arbetarna misstro den ordinarie rättvisan och
söka slita sina tvister på annat håll.
»Solicitor» och Muir ha icke något väsentligt att invända mot
överrätternas domarpersonal, »Barrister» anser åter att de icke
kunna frigöra sig från »advokat»-synpunkter. Han finner vidare
att rättsspecialister alltför ofta befordras till poster, där en
allmän rättskännedom borde vara en conditio sine qua non.
Rekryteringen är heller icke fri från politiska hänsyn. En över-
1 I fråga om detta institut hänvisas den intresserade till J. Fox, Ilistory of
Contempt of Court (London 1927) eller — A. P. Herberts sketcher över temat
Contempt of Court i serien Misleading Cases in the Comnion Law (!) (London
1929—35).
503
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
