Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 5 juli 1938 - Ungern i storpolitikens brännpunkt. Av Gunnar Falck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
Man får icke vara blind för den väldiga vind, pilkorspartiet fått
i sina segel i oeh med »Anschluss». En fraternisering pågår redan
mellan detta och de i fadersskötet upptagna tyska bönderna vid
tyskungerska gränsen. »Kraft-durch-Freude»-bussarna, som korsa den
ungerska pustan och genom att blott dyka upp visa de möjligheter
som den tyska bonde- och arbetarklassen fått genom att anamma
nationalsocialismens världsåskådning, det är agitation som tar. Den
nya regeringen har närmat sig de inhemska nationalsocialistiska
krafterna; genom att göra pilkorspartiets krav till förmån för
arbetarna och småbönderna till sina vill den taga vinden ur seglen
för pilkorsrörelsen.
Under krisåren på 1930-talet drabbades den ungerska
jordbruks-exporten av ett katastrofalt slag, och kapitalbristen har givetvis
skärpt svårigheterna. Landets välstånd har dock märkbart
förbättrats under de senaste åren, exporten har stegrats, i synnerhet sedan
Tyskland rest sig, och Tyskland tar i dag som är emot 4’2 % av den
samlade ungerska exporten. Lägger man härtill att Italien tar 15 %,
är det lätt att räkna ut den ställning Ungern har att intaga till dessa
två länder. Landets finansiella uppryckning skall främst gottskrivas
den nuvarande statsministern, som länge varit nationalbankens förste
president och dikterat de många valutarestriktionerna och
åtstramningarna.
Tas sikte på den ungerska utrikespolitiken, har denna aldrig
avvikit från parollen: Nem, nem soha! (Nej, nej, aldrig!) I Budapest
finns som bekant en stor trädgård, där levande blommor planterats
till denna protest mot Trianonfredens stora landavträdelser. Även
om ungrarna icke helt vågat tro på att återfå alla de landområden,
som en gång sletos bort, så hoppas de dock att åter kunna samla de
flesta ungrare, som nu få leva minoritetsfolkens förbittrade liv under
rumäner och tjecker. Skall det lyckas månne?
I många år var Mussolini den ende storpolitiker, som — moraliskt —
understödde ungrarnas dröm. De s. k. Bomprotokollen, genom vilka
Italien fick en förmånsställning i Ungern, existera än i dag, men
deras praktiska betydelse försvagades i samma mån som Tyskland
återtog sin världsstatsmakt. När de italienska trupperna förblevo
orörliga bakom gränsen vid tyskarnas intåg i Österrike, var det ej
att undra på att de ungerska sympatierna övergingo till tyskarna,
som väl måhända icke ge några löften, men i gengäld hålla vad de
lova. Det var Gömbös som först började tyskorienteringen, och den
har konsekvent följts av hans efterföljare.
Likväl får man ej tro, att den ungerska mentaliteten är vunnen
för fullständig uppslutning på tysk sida. Till ett sådant steg är man
allt för stolt. Avsikten är att under alla förhållanden föra en så
självständig politik som förhållandena det medgiva. Att man i
Ungern på alla vis faller undan för de tyska minoritetskraven får ej
tas för annat än vad det är: klok politik i nuet. För den i Ungern
levande tyska minoriteten, som knappt utgör 6 % av landets hela
befolkning, har »Anschluss» skänkt ett andrum. Den annars brutala
458
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
