Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Ur C. D. af Wirséns papper — en otryckt politisk dikt och ett par brev från Vitalis Norström. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
UR C. D. AF WIRSÉNS PAPPER — EN OTRYCKT POLITISK
DIKT OCH ETT PAR BREV FRÅN VITALIS NORSTRÖM.
Bland dem som med djup grämelse åsågo Norges utbrott ur unionen
1905 var skalden C. D. af Wirsén. Det blir mig en perpetuell sorg,
sade han en gång, och han betraktade det som en svaghet att Sverige
gått med på skilsmässan. Kanske hade han ändrat uppfattning, ifall
han kunnat leva till våra dagar.
Aret efter denna storpolitiska händelse sökte som bekant den
liberale statsministern Karl Staaff att — efter E. G. Boströms
misslyckande 1904 och 1905 med uppgiften — genomföra allmän, lika och
direkt rösträtt, men förslaget föll på Första Kammarens motstånd.
I samband med dessa tvenne fakta har man att se efterföljande lilla
diktkoncept, som funnits bland skaldens papper och som förmodligen
varken blivit renskrivet eller tryckt. Där finnas t. o. m. varianter
och ändringar, som jag likväl ej medtager, endast den text som
blivit den åtminstone provisoriskt slutgiltiga. Dikten måste vara
skriven 1906, sannolikt i början på året, och är nog en av de sista Wirsén
överhuvud författat. Han dog visserligen först 1912, men under
senare åren var hans lyra nästan förstummad. Rubriken »Gamla
Sverige lever än» betyder att under de radikala tidsrörelsernas lösa
skum lever folkets verkliga Sverige, vars anda vore en helt annan.
Här dikten; jag behåller handskriftens stavning.
Förspildt i fjol blef ögonblicket
att häfda Sveriges skändligt kränkta rätt,
och därför nästan vacklar samhällsskicket,
och därför väsnas frihetsyrans ätt.
Ack, ingen utsträckt rösträtt hjälper,
när statens viljor sakna kraft
men under frihets skylt blott stjälper
den trygga ordning som vi haft.
Och dock var folket än i våra bygder
i fjol beredt att offra lif och blod,
ty det bevarar fädrens dygder
och det har kvar sitt gamla mod.
Ack, tro på folket, icke på den liga
som lösen tar från »folkets hus»!
Blott då kan Sveriges ära stiga
förnyad upp ur splitets brus.
436
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
