Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 28 maj 1938 - Svensk sockensjälvstyrelse. Av Erik Petzäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
fattigförsörjning, ungdomens fostran, tukt och sedlighet inom
församlingen m. m. En stämma i Risinge 1646 hade exempelvis att
behandla frågorna om organistlön, orgelns placering, stolrum för
kyrkogångshustrur, för herrgårdsfolket m. fi. och kostnader för
lägerstad.
Egendomligt nog kom emellertid denna betydelsefulla institution,
som redan hade århundradens hävd, att befästas i lag först genom
prästerskapets privilegier av år 1650. Det torde få anses såsom
synnerligen anmärkningsvärt, att just 1600-talets förra hälft, den epok,
varunder det svenska adelsväldet nådde den största
maktutvecklingen, icke desto mindre tillika kan uppvisa en den folkliga lokala
självstyrelsens expansion. I städerna gick utvecklingen delvis i
annan riktning. Ehuru i dem sockenstämmor årligen höllos, kommo
oftast kyrkoherden, borgmästaren, rådmännen och kyrkans sexmän
att bilda ett slags fiillmäktigekorporatioii med större befogenheter
gentemot stämman än dem som tillkommo pastor loci, kyrkvärdarna
och sexmännen på landsbygden. Bevillning av skatter har dock
alltid tillkommit stämman.
1686 års kyrkolag nämner endast i förbigående sockenstämman —
institutionen förutsättes såsom självklar men torde å andra sidan ha
utvecklats under så rika variationer, att lagstiftaren haft svårt sätta
mångfalden i text. Ehuru kungliga resolutioner 1697 och 1719 stadga
plikt för alla sockenmäns närvaro vid stämman och böter för
tredskande, är det först genom § 23 i prästerskapets privilegier år 1723
stämman får en fastare organisation. Denna paragraf utgör den
dåtida kommunallagen och blev för landsbygden normgivande ett
århundrade framåt, medan förhållandena i städerna utvecklats under
mer varierande former. I detta embryo till kommunallag, som
förutsätter tvenne årliga stämmor och stadgar om sättet för deras
kungörande, kunna församlingens ledamöter väcka förslag och kräva en
stämmas sammankallande, dock först efter sockenadelns hörande
angående den lämpliga tidpunkten. Inom parentes må här nämnas, att
detta synes vara den enda koncession, som i detta hänseende
medgivits åt sockenherrskapen. Med talrika exempel uppvisar
författaren, att stämman gentemot dem alltid bevarat en oförkränkt
självständighet och att samarbetet å stämman mellan adel och allmoge
alltid varit det bästa. Så har ock intresset för stämmans uppgifter
varit stort å ömse håll.
Medan den svenska lagstiftningen under 1700-talets lopp skjuter
skott i olika riktningar, lämnas sockenstämman i fred, men dess
ställning befästes därigenom, att de förda protokollen få juridiskt
bindande karaktär och länsstyrelserna åläggas tillse beslutens
fullföljande. Mycket betydelsefullt för stämman är ett kungligt brev
1759, vari majoritetsprincipen vid besluts fattande erkännes. Förut
hade besluten varit grundade på allas överenskommelse, ett
förhållande, som mångenstädes lagt svåra hinder i vägen för stämmans
arbete. En eller ett par personer, som ej varit närvarande vid en stämma
eller bestredo flertalets önskan, kunde utan vidare omintetgöra vik-
381
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
