Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 28 maj 1938 - Kring riksdagens kontrollmakt - Kyrkornas ord till tiden. Av Å. V. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
dersson i Ovanmyra sökte ta hr Engbergs statssubventionerade
fri-kostighet i försvar; när man hörde hans försök att med skämt slå
bort saken, tänkte man dock genast på det gamla lantmannapartiet,
vars ledare säkerligen skulle ha varit de första att brännmärka allt,
som tydde på bristande sparsamhet med statsmedel. Känt är, att
regeringsmedlemmar antingen direkt eller genom utskickade på ett
hittills aldrig praktiserat sätt sökte pressa anmärkarna att avstå
från sin reservation; bl. a. anfördes det härvid att ett offentligt
påtalande av ifrågavarande utgifter skulle väcka pinsam
uppmärksamhet i utlandet, precis som 0111 exempelvis svenska statsråds
dagtraktamenten i Paris skulle intressera det franska folket. Känt är även att
många regeringstrogna tidningar underläto att i sina referat
omnämna ifrågavarande anmärkningar — ett nytt belägg på pressens
understundom visade motvilja mot att även i tryckfrihetens förlovade
land lämna s. k. objektiv upplysning till de fullmyndiga
medborgarnas eget bedömande. En händelse som ser ut som en tanke var att
radions riksdagskrönikör i sin skildring av dechargedebatten fann
sig föranlåten att inoltiga om representationsanmärkningen, trots att
han omöjligen kunde undgå att märka att behandlingen av denna
samlade det ojämförligt största intresset både i ocli utanför andra
kammaren. Han lyckades f. ö. att belt förbigå hr Lindskog, trots att
exempelvis en liberal riksdagskorrespondent i sitt riksdagsbrev
konstaterade att sällan »har Andra kammaren lyssnat ined större
uppmärksamhet» än när hr Lindskog inledde debatten angående
anmärkningarna om representationskostnaderna och adjunktsutnämningen.
Metoden först att söka undertrycka en anmärkning i utskottet och
sedan att söka tysta ned densamma i offentligheten är en mycket
tidstypisk bild av regeringsmajoritetens värdesättning av ett av
riksdagens kontrollinstitut.
Få ting kunna tyckas vara så fruktlösa som ett
ekumeniskt samarbete just nu. Oviljan mellan stater, folk
och klasser stiger, rustningarna öka, och de ekonomiska systemen
brottas med varandra. Borde det inte då vara både klokare och rent
av ärligare, om kyrkorna inställde sina konferenser och lydde en
stockholmsk tidningsmans råd: vänta med sådant, tills tiderna bli
bättre.
Men de kristna kyrkorna vilja själva göra tiderna bättre. Do vägra
att betrakta ekumeniken som en säsong- eller konjunkturföreteelse.
Sedan den kristna enhetstanken en gång fötts — eller rättare
återuppväckts ur sin dröm sedan urkristendomen — är den svår att kväva.
Det är tvärtom utmärkande för dess art, att den mitt under Europas
kanske oroligaste sommar sedan världskriget samlar nära 800 ledande
kyrkomän kring just de politiska frågorna. Ekumeniken är icke i
första hand en kyrkornas defensiv- eller desperationsåtgärd utan en
anfallskoalition.
De ekumeniska mötena i Oxford 12—26 juli och i Edinburgh 3—18
aug. 1937 ha tidigare av lektor Wilh. Carlgreu omnämnts på denna
376
Kyrkornas
ord till tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
