Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - ”Skumbildningar” eller personligheter? Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alf Nyman
liga termer —, men i detta fall hör allt sådant dessbättre till
utanverken och kan saklöst bortskalas. Bokens kärnvirke är
utstämplat på erfarenhetens mark, och det undgår ingen, att Stielers
framställning rymmer åtskilliga friska iakttagelser ocli
synpunkter. Att den därtill framträder till en tidpunkt och inom ett
politiskt feberområde sådant som efterkrigstidens Tyskland, vari
massrörelser och samliällssjukdomar av alla de slag ernått en
omfattning och styrka som sällan tillförne, förlänar dess satser en
historisk resonans ocli en slungkraft, som sträcker sig långt
utöver de »akademiska» utredningarnas trängre arena. Utan att
offra åt kulturpamfletternas sedvanliga andtrutna patos tillhör
verket givet kategorien kämpande vetenskap — kämpande
ej minst efter bärande grundvalar och efter klarhet över de
kollektiva företeelsernas skumma ocli gåtfulla djup.
1.
Är ’massan’, kollektivet, en självständig andlig verklighet,
något »överpersonligt», svävande över individernas huvud som de
med spjut och sköld kämpande homeriska gudarna över de
sammandrabbande fältskarorna kring Tröjas murar? Det beskäftiga
ordandet om ’mass-själar’ ocli ’grupp-själar’, ej minst i vår egen
tid, gör frågan lika ursäktlig som nödvändig — ehuru det
måhända kunde förmenas, att den, så formulerad, förskjuter
frågeläget i besvärande närhet av de mytiska föreställningssättens
molnvärldar.
Må man genast höra Georg Stielers deklaration i denna punkt!
Om kollektivet förklaras sålunda: det är icke ett föremål med
»autonom» tillvarelseform på liknande sätt som människor eller
kroppsliga ting. Det äger å andra sidan ej heller tillvaro enbart
i medvetandet som tanken hos tänkaren eller drömmen lios
drömmaren. Lika litet är det emellertid ett mytiskt väsen i samma
bemärkelse, som då det i romantisk fåvitsko har talats om en
’folksjäl’, en ’mass-själ’, vilken skulle äga verklighet utanför och
oberoende av individens själar.
Positivt som negativt äro därmed de första gränslinjerna
uppdragna. Författaren säger nej åt skilda håll men tager därjämte
sina förbehåll. Man får intresse för, hur i sista omgången hans
svar skall utfalla. Detta intresse minskas ej av uttalandet, att,
fenomenellt betraktat, kollektivet visserligen synes liksom »sväva
över individerna», men att det samtidigt varken har en fast och
342
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
