Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den svenska brigaden och Tammerfors. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den Svenska Brigaden ocli Tammerfors
morgonens äventyr — litet i kretsen av det liela, överbetonat i
förhållande till andra genom Brigadens ställning, men stort, omätligt
för oss själva genom de tappra och trogna som lågo kvar, hejdade
i sin eldiga stormgång för att »in i döden detta land försvara».
Dagen gick rastlöst och planmässigt vidare. Endast med stor
svårighet och insatser av både djärvhet och skjutskicklighet
tystades fientliga kulsprutor på sandkullarna kring
järnvägsområdet. Runeberg återsamlade Brigaden och ledde så vid
middagstiden ett stort svepande anfall med svenska och finländska
trupper mot järnvägsstationen. När det nådde fram, var bangården
redan tom. Malmbergs trupper tryckte på från nordost.
Grafström från sydost — och med ens släppte motståndarna taget och
flydde över vattendraget mellan sjöarne, som skiljer stadens
centrum från bebyggelsen kring järnvägen.
Kort efteråt kom Mannerheim ocli hans stab till
järnvägsstationen. Det var ett ögonblicks paus, ett uppehåll med
segerstämning mitt i eländet och trots ali ovisshet 0111 många kamraters öde.
Först kvällen bragte den vissheten. — Här är ej möjligt att skildra
Brigadens öden under de dagar, som nu följde, tills de röda
kring-ränts på Pyynikkeåsen och kapitulerade vid midnattstimmarne
mellan den 5 och 6 april. Allt upplöste sig under dessa dagar i
strider hus för hus och gata för gata. Brigadister voro med lite
varstans, än som orderkarlar från Ausfelds stab vid förläggningen
i och bredvid järnvägsstationen, än i olika stridssammanhang.
Mycket förtäljdes sedan därom; om en röd handgranat, som innan
den hann explodera, returnerades till avsändarne i Rådhuset med
ögonblicklig effekt; om hur en av de våra, som fått befäl på finsk
trupp, envist och ogenerat stått på en av spångarna mitt i
kulregnet för att visa vägen över — tills lian föll; om stupade
kamrater och annat från dessa dagar bland brända och brinnande hus,
barrikader, spanska ryttare, lik av människor och hästar — —
Så kom då slutet på tragedien på morgonen den 6 april; långa,
dystra kolonner av tusentals fångar med vita flaggor kastade
sina vapen, och å den andra sidan svärmade de befriade, efter
veckor i källare och skrubbar, ut i vårsolen.
Brigaden ställdes under general Hjalmarsons befäl. Bland andra
befälhavare, som blevo oss alla väl förtrogna, vore nog främst att
nämna kapten A. G. Sandberg, major A. Winge och kapten Erik
Hallström. På ett alldeles särskilt sätt kommo den tappre varme
general’n, Hallström och Winge att för truppen stå som brigad-
337
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
