Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 26 april 1938 - Portugal och dess asketiske diktator Salazar. Av E. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
sig offentligt. Maktens yttre sken är honom förhatligt men maktens
realitet en religiös kallelse. I sin djupa religiositet och stora
oegennytta påminner han om Brüning. Salazars styrka är att han
avböjer autoritära krafter, som kunna föra honom i konflikt med hans
religiösa kallelse. Hans diktatur är askes. Hans mål är, enligt hans
egna ord, att rädda det portugisiska folket från sig självt och mot
dess egen vilja. Folkomröstningars och stora majoriteters skådespel
är för honom därför överflödigt. Det är svårt att begripa, hur denne
man under sådana förhållanden kan ha tillvunnit sig den stora
popularitet, som han faktiskt åtnjuter. Tänker man på korruptionen
och redlösheten 1926 är dock hans till dyrkan gränsande popularitet
mindre gåtfull.
Förbättringen av landets ekonomiska läge är obestridlig.
Budgetöverskotten äro intet hokus pokus som i Italien. Otaliga äro vitsarna
bland folket över Salazars drakoniska sparsamhet. Dorsch à la
Sa-lazar t. ex. betyder potatis utan dorsch. Salazars budgetplan är
oan-gripligt solid. Visserligen framkallar inte budgetens utgiftssida
överallt samma tillfredsställelse. De militära utgifterna äro — efter
modernt recept — nästan åtta gånger större än utgifterna för
undervisning och uppfostran. Analfabeternas antal är fortfarande stort,
och lönerna nå knappt över existensminimum. Skatterna äro höga,
och efter franskt mönster uttas indirekta skatter i alla möjliga och
omöjliga fall.
I författningshänseende är Portugal sedan 1933, då den nu gällande
författningen efter ett tidstypiskt plebiscit antogs, en ständerstat.
Varje yrkesgrupp är organiserad i en union, där arbetsgivare och
arbetare äro företrädda; flera unioner sammanföras till ett stånd.
På dessa stånd är första kammaren uppbyggd; denna kammare har
endast rådgivande befogenheter. Strejker äro förbjudna, och
arbets-tvister regleras av ständerorganisationerna. Andra kammaren
väljes enligt ett system av enhetlig rikslista, om vilken folket får rösta;
därigenom erhåller kammaren en partipolitiskt kompakt ensartad
sammansättning. I spetsen för staten står en på sju år väld president
(f. n. Carmona). Ministären är endast ansvarig inför presidenten.
Det likriktade parlamentets inflytande är ringa.
En opposition finnes mot systemet Salazar. Kvantitativt icke
obetydlig är den emellertid föga enhetlig: anarkistiska grupper från den
republikanska tiden finnas sida vid sida om regelrätta ehuru
hemliga demokratiska, socialistiska ocli kommunistiska partier. Varje
fri meningsyttring är förbjuden, och pressen redigeras efter
»systemets» order. Salazar har emellertid förklarat att åtskilliga
dikta-toriala åtgärder ha sin tidliga begränsning. Sannolikt har han
större förutsättningar än någon annan att bana väg för en ordnad
demokrati, och den nya alliansen med England har tills vidare
säkerställt »Estado novo».
E. G.
•310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
