Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 26 april 1938 - Donauflickans bröllop. Av Gunnar Th:son Pihl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
Av vem?
Kyrkan skyndade sig1 utdela sin välsignelse. Kardinalen av Wien
lyfte genast sin vita hand till ett korstecken som snabbt
förvandlades till ett hakkorstecken. Men det hela var komplicerat,
Flickan var fader- och moderlös. Målsmännen tänkte mer på
hennes egendom och ställning i samhället än på hennes hjärta.
Därför skötte de målsmanskapet mycket bristfälligt. För det första
ville de helst se henne ogift, så att de kunde laborera med hennes
tillgångar efter eget skön. Och skulle hon äntligen giftas, så endast
med en karl som målsmännen valt med tanke på sina planer. Det
borde bli ett typiskt resonemangsäktenskap, där gården och korna
och affärerna spelade huvudrollen. Känslor var det inte frågan om.
Men känslor funnos där, inte mist hos den beslutsamme friaren,
och så kom han en natt hals över huvud inhoppande genom ungmöns
fönster. Han hade kniv i stövelskaftet, ty säker var han inte på
målsmännens uppträdande.
Flickan hade också fått alltmer klart för sig, att samma otillräckliga
metod hade målsmännen alltid använt. De hade pratat och stått i
för att få henne att tro på tjusningen i en ogift flickas tillvaro, de
hade givit henne små lån och en smula hjälp för att hon skulle kunna
hålla sin gård någorlunda i stånd. Men hela tiden var det för små
lån och för liten hjälp. Gården råkade i vanskötsel, fastän hon
ideligen påpekade att så kunde det inte fortsätta. Målsmännens råd och
understöd voro helt enkelt så föga värda, att myndlingen allt
tydligare märkte, att ett sådant förmynderskap inte var av avgörande
värde för en självägande som hade det besvärligt.
Så gick det vidare år ut och år in. Vad skulle till sist en ensam
flicka göra med sådana målsmän? Hon sade ja i kyrkan högt och
tydligt den 10 april.
Denna lätt skisserade tyrolska bondgårdshistoria illustrerar framför
allt den alltigenom haltande politik, Österrikes garantimakter förde.
De uppmanade ideligen landets regeringar att hålla på friheten, de
hindrade dem rent av att hjälpa sig själva (förbudet mot tullunionen
med Tyskland), men de underläto samtidigt att vidtaga åtgärder
som medförde pålitliga förutsättningar för självständigheten. De
ville ha så stora maktpolitiska fördelar som möjligt av en suverän
österrikisk stat (som de kunde kommendera) men voro aldrig beredda
att betala den stora slant det kostade.
Sällsamt nog var det just Italien — den av garantimabterna som
inte bara svek Österrike utan därtill applåderade Tysklands
uppträdande — som 1934 genom sin militärvakt vid Brenner visade sig
beslutet att verkligen ta en stöt till förmån för den tyska staten vid
Donau. Men i själva verket tänkte Italien den gången mindre på
Österrike än på sig själv och sina intressen.
Denna halva stormaktsympati, som i sin egoism blev alltmer
konstlad, kunde knappast stärka stämningen inom österrikiska
folket för en självständig tillvaro. Det är en av förklaringarna till
bondgårdshistoriens dramatiska avslutning. Man känner sig inte
•305
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
