Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 26 april 1938 - Kring Vita Huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
men valen äro främst betydelsefulla som en fingervisning för 1940
års presidentkampanj.
Som många betydande statsmän är Roosevelt misstänksam mot sina
medhjälpare, särskilt om han kan ha skäl att frukta att deras
stjärneglans någonstädes konkurrerar med det solsken han själv utstrålar.
Det finns bland dem knappast någon som åtnjuter hans fulla
förtroende — det skulle då vara Mrs. Roosevelt — och de initierade veta
berätta, att kabinettets sammanträden äro både fåtaliga och
innehållsfattiga, liksom att den beryktade »hjärntrusten» för länge sedan
upplösts, om den ens någonsin funnits till. De avgörande besluten
fattas gärna hastigt oeh oförberett, efter enskilda rådplägningar med
den eller dem presidenten för tillfället anser sig ha skäl att begagna.
Tillvägagångssättet har utan allt tvivel bidragit att stärka tron på
att han och ingen annan är den starke mannen i amerikansk politik.
Men när den sedvanliga åttaårsperioden lider mot sitt slut, tänker
en och annan oroligt på att successionsfrågan förblir olöst.
Låt oss kasta en blick på några av presidentens viktigaste
medhjälpare! Vicepresidenten Garner är en sextionioårig politisk veteran
från Texas (han tillhörde kongressen i ett sträck från 1903 till 1933)
av synnerligen folkligt ursprung men med hela
sydstatsdemokratiens konservativa prägel. »New Deal» torde ha överraskat honom
mer än de flesta saker han upplevat, men han var nog erfaren att
veta, att han ingenting kunde göra åt saken. Hans relationer till
New York-aristokraten Roosevelt präglades från början av större
yttre än inre hjärtlighet. Intima voro de aldrig, och ingen vet om
han frågades till råds ens rörande politikens huvudlinjer. Hans
uppgift 1932 och 1936 var att skaffa Roosevelt röster söder om
Potomac, och mellan valen njuter han, utom när han presiderar i
senaten, ett slags otium cum dignitate. Som presidentkandidat är
han otänkbar. Detsamma gäller, av andra skäl, finansministern
Morgenthau, en expert, skicklig både när det gäller att göra upp en
budget eller planera ett statslån och i överläggningar med bankmän
och industrichefer, men mindre framgångsrik i förhandlingarna med
kongressens ledamöter. Han saknar allmänna politiska intressen
och erfarenheter samt är dessutom allvarligt misstänkt för att vara
anhängare av gammalmodiga ekonomiska frihets- och
sparsamhets-ideal, t. ex. principen att budgetens utgiftssida skall stå i en viss
proportion till dess inkomstsida.
Mindre otänkbar, ehuru också föga sannolik, är utrikesministern
Cordell Hull från Tennessee, som synes motsvara sin hemstads rykte
för ohyvlad rättrådighet. Han är blott två år yngre än Garner och
har under sin långa parlamentariska karriär bl. a. hunnit med att
lägga grunden till imionens inkomstskattesystem. Som fackminister
har lian i alla kretsar sällsynt gott anseende, och ehuru många
stridiga rykten gå om hans förhållande till stats- och regeringschefen
synes deras samarbete i utrikespolitiken vara tämligen friktionsfritt.
Man uppmärksammar ofta det förhållandet, att unionens första
kvinnliga kabinettsmedlem — »La Perkins» — utövar ett synnerligen
•295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
