Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Privatvetenskap i moral. Kritiska reflexioner i anledning av en moralpristävling. Av Martin Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
handlingens innebörd? Det förefaller så. Men det är ju dock här fråga
om det rättmätiga i handlingen. Huruvida handlingen stämplas
såsom mord eller såsom bestraffning, blir ju beroende av det olika värde,
som kontrahenterna inlägga i handlingsbegreppet.
Förf. tycks tro, att man kan renodla begreppet rätt från allt
innehåll, så att det endast återstår rena formen rätt. Men vad är en ren
form utan innehåll® Ett blott ord. Och sannerligen ser det ej ut,
som om förf., när han talar om ett gemensamt begrepp »rätt», endast
åsyftar det blotta ordet rätt! Eller vad skall man tro om följande
slutord om rätten: »Det är i detta summariska resonemang inte fråga
om handlingar, utan om ord och deras definition. En definition av
ordet rätt blir således till slut också den som innehålles i följande
sats: Ett handlingssätt kau ha rätt att kallas ett rätt handlingssätt
då det inte kan kallas ett orätt handlingssätt»?!
Förf. är formalmoralist. Han skiljer mellan det rättas formåla
moral ocli det godas reala moral. Det rättas moral, som förf. också kallar
reciprocitetsmoral och som innebär krav på ömsesidighet och balans
mellan fordra ocli prestera, uttryckes i allmänhet negativt, t. ex.: Du
skall icke. Ja, endast i denna negativa form kan moralbudet enligt
förf. bli allmängiltigt. Däremot är det positiva moralbudet,
godhetsbudet, endast relativt giltigt. — Men vill förf. säga mig: vilken
mening erhåller en abstrakt form, om den ej har ett innehåll? Om jag
säger: jag skall aldrig göra mot andra, vad jag icke vill att de skola
göra mot mig — vilken betydelse får detta omdöme, om man icke
samtidigt frågar sig: vad är det jag icke får göra. Men därmed är man
omedelbart inne på den realmoraliska, relativa sidan av saken.
Jag slutar granskningen av förf:s skrift med att anföra en
häp-nadsväckande tankegång. För att bevisa den makt, som rättsmoralen
har över människan, gör förf. följande reflexion: En professor söker
filosofiskt visa, att det icke finns någon rätt utan endast skilda
rättsföreställningar. Detta bevisar enligt förf., att det finns en rätt,
emedan professorn skrev för att visa, att han själv hade rätt; han skrev
för att avkräva läsaren medgivandet, att han hade resonerat rätt och
göra hans resonemang rättvisa. Professorns mening blir då: »det är
absolut rätt att det inte finns någon absolut rätt». Och alltså, slutar
förf., igenkänner man bakom detta resonemang ett rättsbegrepp med
generella giltighetsanspråk! — Förf. får förlåta, men jag tror icke,
att en enda av förf:s läsare vid uppmärksamt studium kan undgå att
se den horribla logiken i förf:s resonemang. Förlöjligandet av
rättsfilosofien vilar ju på att förf. medvetet eller omedvetet i ordet »rätt»
insmugglar tvenne olika betydelser, mellan vilka han sedan glider,
nämligen rätt i logisk och rätt i moralisk (juridisk) betydelse. Förf:s
slutsats är ingenting annat än ett elementärt s. k. hornslut.
Anmälaren har försökt lyfta något på den slöja av vetenskaplighet,
som synes vila över dessa moralskrifter. Innehållet gör på mig
närmast ett rent beklämmande intryck. Jag tror, att jag, om så vore
önskvärt, skulle kunna öka exempelsamlingen på logiska absurditeter
till minst det dubbla. Den vetenskap dessa pristagare representera
285
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
