Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Kring Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kring Norden
ta ett exempel — iakttagit motståndet i riksdagen mot motionerna
att genom ömsesidiga regler bana väg för en utväxling av lärare
och studenter vid de nordiska universiteten ocli högskolorna. Vad
är den nordiska kultur gemenskapen värd, om den icke skulle
»uthärda» detta utbyte på områden, där en trångsynt nationalism kan
utmynna i en hämmande nationell förträngning. Och hur mycket
friskare och frimodigare skulle icke ett sådant öppet samarbete på
det vetenskapliga gebitet te sig än den instängdhet, som präglat
lösningen av språkfrågan vid Helsingfors’ statsuniversitet1?
Ur den nordiska kulturgemenskapen har en allmän känsla av
nordisk ödesgemenskap framvuxit. Även den är en realitet,
starkare än kanske någonsin tillförene i historien. Vi äro på väg hän
emot en nordisk Monroedoktrin. Åtminstone såtillvida är detta
giltigt, som Norden självt vill avgöra sina angelägenheter utan
utomståendes inblandning ocli alla angrepp mot en nordisk stat
måste av de andra staterna förnimmas som en kränkning av
Norden i dess helhet ocli gemenskap.
Även de, som i likhet med oss förordat förberedande
undersökningar i fråga om gemensamma nordiska försvarsspörsmål, måste
emellertid varna för en de överspända löftenas nordiska politik.
Sverige måste i första hand handla svenskt och låta svenska
intressen bestämma hållningen. Det kan inte vara någon truism att
påminna härom. När man rekommenderar en politik, som skulle
forma sig till eller likna en förpliktande militärallians mellan
de fyra staterna i Norden, borde man först kräva, att deras
utrikespolitik ömsesidigt kontrollerades. Men ingen är beredd
härtill. De nordiska staternas utrikespolitiska intressen kunna dock
kollidera. Hur svårt var det icke i januari att få Finland och
Danmark med på samma linje som Sverige i fråga om Nordens
hållning till sanktionssystemet? Till följd av sitt läge har Sverige
i viss mån ett mindre utsatt läge än Danmark och Finland. Kan
Sverige under alla förhållanden gå i god för dessa staters
utrikespolitiska aktioner? Och även om det beträffande Sönderjylland
torde vara ganska uppenbart dels att gränsen mellan Danmark
och Tyskland år 1920 drogs klokt och rättvist, dels att den tyska
minoriteten i de nya danska områdena föredömligt behandlas, kan
icke rimligen den fordran ställas, att det lilla Sverige skall mäkta
garantera den nya gränsen, allra helst om med Tyskland
jämbördiga stater nu liksom på 1860-talet skulle lämna Danmark åt sitt
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
