Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Riksdagen och demokratien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen och demokratien
eller kan stärka tilltron till riksdagens förmåga att sätta landets
intresse över klassens. Säkerligen har statsministern själv, av de
senaste årens politik att döma, bibragts en allt starkare
förnimmelse av att en renodlad och ohöljd klasspolitik icke står i
överensstämmelse med de livsstarkaste strömningarna i våra dagars
Europa både i diktaturstyrda och andra stater.
Skall den demokratiska ordningen uppbäras av en allmän och
äkta folkmening, måste dess organ reellt fylla den uppgift, som
folkstyrelsen förbundit med desamma. De skola icke föra en
skuggtillvaro eller förvandlas till skeninstitutioner. De skola icke,
liksom vår folkrepresentation, blott aktas och äras på
halvtusen-årsfester. Riksdagen måste antingen återfå något av sin forna
myndighet och värdighet eller också genom en djupgående reform
anpassas efter en tid, som fordrar mindre plockarbete och mera
koncentrerad ledning än tidigare. Bägge vägarna äro farbara.
Endast det nuvarande tillståndet — som här ovan avsiktligt
tecknats i starka färger — kan ej fortgå. Det diskrediterar demokratin,
ty det tillstädjer icke den fria opinionsbildning och öppna
diskussion som skulle vara demokratiens essentiale, och det ger
alla dem vapen i händerna, som för tillfället ingenting högre
önska än att föra sak mot folkstyret och utgjiita sitt förakt över
dess formvärld.
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
